Jag har en fantastisk päls just nu. Jag har även odlat lite skägg. Vi islandshästar sätter vinterpälsen tidigt och nu är min satt. Åtminstone till stor del. Pälsen isolerar,  den är riktigt varm. Oerhört varm!

Det är ingen ordning alls på vädret. Blev åter igen regnigt och sedan varmt. Rena vårvärmen faktiskt. Ok, det kanske var till att överdriva. Men i vart fall - jag kreverar.

Ta själv på dig en päls och strutta omkring så få du uppleva hur det känns. Vid närmare eftertanke, ta inte en päls eftersom den kan vara gjord av min vän Mickey. Ta en riktigt varm jacka istället, typ dunjacka. Nej, jag ångar mig. Gör inte det eftersom den kan vara gjord av min vän Åsa.

En annan sak - det blir så fel det här med att ställa klockan hit och dit.

Javisst, man vänjer sig men det var i alla fall åt rätt håll denna gång. Värre blir det till våren när vi missar en hel timme. Oj, vad trött man blir då. Denna senaste händelse, när vi flyttade tillbaka tiden en timme har inneburit att min vän, Snyggesnygg, tilllika aran i vår familj, har blivit lite förvirrad. Han, som normalt går och lägger sig vid 22-tiden,  vrålar redan klockan 21 ett högljutt och bestämt GOOONAATT. Det vet jag för jag har själv hört det. Han upprepar detta till dess att någon bär in honom till voljären. Han har kvar samma dygnsrytm som förut den lille rackaren. Obeaktat människans påhitt.

Djuren tappar all balans - när tiden tappar all sin sans!

Brella

Det verkar som om det är inne nu, ordentligt, med ett visst mode igen för tvåbeningen. Häromdagen såg jag siffror i nacken på plagget på en dam. Jag blev fundersam gällande just den där skjortan som såg en aning fängelseaktig ut med sina siffror. Mode, som sagt.  Odd-någonting, fruktansvärt dyra plagg uppenbarligen.

Jag tror jag ska designa egna Odd-Brella-Schabrak. Lite spets, lite matta färger, diskreta pasteller och lite siffror. Samt ett avsevärt högt pris för att rätt klientel ska fastna för varan och därefter - har jag en riktigt succékollektion!

Mina odd- saker lanseras snart - därför att jag är så smart! :-)))

Se omröstningen. Var med och gissa du också!

Vad har hänt med husses hand - kom han i vägen för min tand?

Brella

I tisdags körde matte hårt med mig under en lektion varpå jag blev oerhört svettig. Av den anledningen fick jag av husse, som alltid är rädd om mig, mitt fina svart/grå svetttäcke på mig innan jag gick ut till hagen. Matte tyckte det var onödigt, jag är ju faktiskt en häst, förlåt islandshäst. Men husse envisades med att jag kunde frysa annars. Fy tusan, jag höll på att svettas ihjäl.

Rätt som det var så kände jag något som drog i mig. Vad var det, tänkte jag. Usch, det visade sig vara en av de där valackerna som bet och drog i täcket. Vilket otyg. Hehe, nu var jag så där fyndig igen.

Jag gnäggade till och grymtade åt honom att genast upphöra med dessa fasoner. Tror att han var tygberoende för han fortsatte med den påföljden att det uppstod ett fult hål i täcket. Då blev jag upprörd och jagade honom genom hagen.

-"Nu ska du få", sade jag. Då fastnade täcket i en gren och lossnade helt. Inte bra. Smutsigt blev det och jag blev inte direkt på bättre humör om man säger så. Jag hann ikapp honom och bet honom i manken. Sedan vaktade jag höet hela natten som straff för att den rackarns valacken inte skull få något. Han såg rätt ynklig ut fram mot morgontimmarna.

Jag blir på dåligt humör, om någon mitt täcke förstör!  

Brella

Min bästa vän, Snyggesnygg. Nej, inte husse utan min kompisfågel! Familjens ara. Han pratar värre än matte, tro det eller ej. Nu har han sjungit till Idol. Bättre än artisterna faktiskt, eftersom han har en sådan inlevelse. Så, du har aldrig hört en ara sjunga med inlevelse?  Vi ses i Globen, hehe.

Vår fantastiska husvagn. Ni förstår ju själva när husse och matte kommer glidande in på campingen med detta ekipage och stirrar strängt på de andra campinggästerna om ber dem att inte komma för nära lacken pga risken för repor.

Arorna låter - så örona gråter!

Brella

Idag skall jag bara ta det lugnt. Fick nya skor igår med broddar. Det blir ju liksom skav av nyjärnet innan man gått in dem. Skulle vara nice med lite upphottade skor - en liten klack kanske eller en snygg färg. Jag anser att det är så tråkigt med grått. Visade husse en liten signal om detta, genom att lyfta hoven högt. "Åh, vacker hov!" sa han då, fast jag menade förstås; fixa färgade pjuks!  

Nej, nu kommer bonden med den nyfyllda hövagnen. Det gäller att vara först på plats innan dom andra matvraken äter upp godsakerna. Jag är ju dessutom högst i rang så flytta på er, här kommer jag!

I sakta trav - får jag skav!

Brella

Många, men inte alla, känner väl till att Alnön är en vulkanö och att själva kratern ligger ute i fjärden. Smakar man på vattnet från egen borrad brunn, smakar det faktiskt en aning, en liten antydan, till svavel. Helt godtagbart och inget som stör den i övrigt angenäma smaken från vårt underbara vatten.

I vart fall finns det säkert rester och lämningar och resultat från forntiden, som har uppstått genom en kemisk reaktion när gaser, lavaströmmar och askmoln, gjorde sin entré. Det var då öns skogsväsen uppstod. Dessa väsen som lever på något okänt ställe på denna ö och som, om kvällar och nätter, gör oss sällskap. Utan att vi vet om det. Jag ser deras ögon. Jag känner deras andhämtning. Jag känner deras närvaro. Husse och Lillmatte låtsas som ingenting. Jag tror att de är mörkrädda ibland men de kan ju inte visa det. Stormatte däremot hon är helt annorlunda. Hon kan sitta helt avslappnad i mörkret på min rygg och prata med mig om allt mellan himmel och jord. Men för det mesta är hon alldeles tyst.  

Vi vandrar fram mellan höga ormbunkar längs ravinen vid Nacka. Ormbunkarna når mig upp till manken - de är extremt höga. Det är ett av staten skyddat område på grund av den unika floran och djurlivet som har sin boplats där. Jag trivs där bland växtligheten, den mjuka jorden på stigen, de nedfallna träden, den branta ravinen ner mot bäcken som porlar så lugnt där året om - bäckens vatten rinner även under vintern när snön ligger som ett skyddande lager över ishinnan som bildats där.  Matte säger att jag ska kliva försiktigt där på stigen och att vi inte får springa för att inte störa. Vem då kan man undra? Jag tror att matte har sina förfäder där. Hon kanske är ett resultat i rakt nedåtstigande led, efter något som uppstått på grund av en kemisk reaktion för mycket, mycket, länge sedan....  

När mattes ögon i mörkret glittrar, av spänning det i magen kittlar! 

Brella

Jag älskar röda bilar.

Min Lillmatte hade en sådan bil, till för ett tag sedan. Jag jagar dem. Får jag syn på en, tror jag att det är Lillmatte som far runt och struntar i att hälsa på mig. Vilket föranleder mig att hälsa på henne istället. Döm om min förvåning när hon inte sitter i den röda bil som jag precis sprungit bredvid och hunnit ikapp?!! Det är ingen ordning alls på de tvåbenta varelser och deras hästkrafter, som bevistar denna ö.

En gång blev jag så till mig, när jag jagade en röd bil, att jag inte riktigt lyssnade på husse. Varpå jag halkade pga ett rikligt snöfall samt ett antal minusgrader. Ja, men precis. Jag talar om föregående vinter. Du har väl inte sett någon snö ännu? Tänkte väl det. Nåväl, jag blev så till mig att jag slirade till och dessutom rörde sig min kroppshydda sidledes. Med den påföljden att jag lade mig pladask på sidan och husse hann precis röra sig i slow motion undan från min något omfattande kroppsvikt.

Slutet gott allting gott men jag älskar röda bilar. Jag kommer att fortsätta jaga ikapp dem. Bara för att Lillmatte har en silvergrön bil idag, innebär det inte att hon inte kan ändra sig. Och köpa en liten röd bil igen. Den goda smaken finns nämligen där. Även om hon för närvarande lider av en lätt sinnesförvirring.

Jag springer snabbt mil efter mil - för att komma ikapp Lillmattes bil!!!!

Brella