Jag ser hur de stackars tvåbeningarna stapplar fram längs vägarna och har fullt sjå att hålla sig på de där benen. Förstår inte varför de inte går på alla fyra, de skulle få bättre fäste och balans då. Nåväl.

 I alla fall, så betraktar jag dessa människor som verkar ta ett steg framåt men två bakåt i halkan. De kommer liksom ingen vart. Samtidigt kommer spontana ord ur deras munnar som inte lämpar sig för tryck.

Jag gillar underlaget, sviktar liksom även om det är isigt. Jag får bra fäste med mina broddar. Vinden är kraftig och sliter i min päls. Det är skönt. För jag är så varm och när dessa kraftiga vindar puffar till mig får jag en välbehövlig svalka.

En vind drar över äng och mark - gör mig både frisk och stark!

Brella