Idag skall jag berätta lite om min funässemester. Jag har det rätt bra häruppe, liksom matte och husse, som också får riktig semester.

Jag blir väldigt bortskämd faktiskt, min mattes mor och far bor också här i en egen stuga på gården. Varje dag får jag hårdbröd och morötter av  dem. Matte har sagt till sin far att han inte får ge mig så mycket bröd. Han brukar kika upp mot mattes stuga och smyga ut till mig och ge mig en godbit. Sedan när matte är ute på gården kommer han ut igen, och säger: -"Jaa du Brella, nu är det morgon och du ska få din godbit, jaadå det är klart att du ska. Sedär, där har du lite att tugga på." Haha. Då har jag redan fem hårdbrödskivor i magen. Matte anar ingenting. Hon ser ju lite dåligt, stackaren.

En dag var matte lite sur på husse. Jag förstår varför, för när de kom hem från en fisketur och klev ur bilen, stank det. Det var en odör utan dess like. Vare sig förr eller senare kommer jag att komma i kontakt med en sådan fruktansvärd lukt. -"Jag sa ju att det skulle stinka något alldeles fruktansvärt", sa matte. -"Ta ut eländet ur bilen", tillade hon. Husse tog då ut en säck från bilen och ur den lyfte han fram ett älghuvud. Det visade sig att en älg hade blivit slagen av en björn och husse tog rätt på huvudet som han ville skulle få en hedersplats i grillstugan. Matte suckade uppgivet. Tänk att han skall samla på allt möjligt. Är det inte renhorn så är det en överkörd huggorm.  

Matte vill så gärna kinka, när det från ett huvud stinka!   

Brella

Varje morgon sjunger jag; "Gomorron, gomorron - hör hästar gnägga högt, gomorron, gomorron i kööööör!" 

Åh, vad kallt och skönt det är och solen strålar som aldrig förr, Nu trivs jag och min härliga vinterpäls är halvlagd. Flygfäna och knotten ligger döda på backen.

Husse skrittade med mig idag utan sadel och med endast grimma. Skönt att slippa bettet ibland. Jag är snäll mot honom och låter honom hållas de få gånger och korta stunder han orkar sig upp på min rygg, den ofärdige stackaren.

Husse håller på att göra en blinkande grimma sa han, Och en sadelblinkers! Tja, det skall bli intressant och se vad det är. Han hittar på de mest fantastiskt tokiga saker denne husse.

När vi kom tillbaka till stallet så fick jag Torr Morotslåda som belöning. Recept på detta är:

Två morötter

1dl havre

1/2 dl müsli

1 näve hö

Skiva morötterna. Börja med att lägga ett lager i botten. Strö på lite havre sedan müsli samt ett lager hö osv. Det är mums för magen. Till detta serveras ett dagsfärskt vatten, helst från egen brunn.

Den envise flugan Tage, ligger äntligen död i min hage!  

Brella

Hej. Här kommer en semesterbild från Funäsdalen. Det är funäsberget sett från min hage.

Den här vackra dagen skulle jag och min vän Fluga ta med husse och matte på lite äventyr. Vi gick ner till älven Ljusnan. Husse är lite saktfärdig av olika skäl, så vi fick ta det försiktigt. Det blev en extremt långsam skritt, och då menar jag verkligen långsam, eftersom vi var tvungna att hålla husses tempo. Gäsp, förlåt husse. Men vi kom fram till slut trots dina långsamma, korta steg.

Där, mitt i älven, stod det en tvåbening och kastade något som liknade ett flygande snöre, som i sin tur satt fast på en pinne. Liknar en piska faktiskt. Rätt som det var, fastnade det något blankt på piskan som sprattlade som tusan. -Oj, se vilken fisk, ropade husse och matte. Ja, det heter nog så men de stackarna har ju inga ben. I vart fall inga synliga. Matte och husse förklarade dock det där med ben, och säger att de har en förskräcklig massa av den varan. 

Vi gick vidare. Plötsligt kom det fram ett elakt tjäderskrälle. Det var bara att ignorera dess utfall och moppsigheter. De är inte alltid riktigt pålitliga de där fjäderburna djuren. Luktar märkligt gör de också. Till och med vår amazonfågel luktar bättre- och han luktar verkligen inte gott!

Vi gick därefter hem till stugan och när vi kom dit så hade Sotis, tillika min favoritkatt, fångat en mus. Det var inte Hilda eller Haldor i alla fall, för de bor ju hemma i Sundsvall. Med hoven på hjärtat tyckte jag att det var bra gjort av kissen. Dessa små rackare förorenar nämligen havren om de får chansen, och jag ÄLSKAR min havre. Fast jag får ju sällan någon. Detta för att jag ska förbli smal, hör ni det?!! Hoppsan, nu lät jag känslorna skena iväg igen...

Nåväl. Dessa gnagare har en förmåga att ha sönder mina dyra vojlockar.

-Bra gjort Sotis, sa jag därför. (Förlåt Hilda och Haldor, tillika mina favoritmöss, hoppas att ni har det bra där hemma och att ni har livet och hälsan i behåll).

Om mössen kommer hit och glor,  spetsas de på Sotis klor

Brella

Igår kväll var vi ute och gick i skogen, matte, husse och jag. Det är faktiskt mysigt att vara ute på promenad och inte ha en tvåbening på ryggen, man känner sig fri och lycklig. Skönt att få ladda upp batteriena till nästa träningspass, man luftar liksom hjärnan och "blir på topp".

Husse och matte hade kaffe med sig så de tog en kaffepaus. Själv fick jag en kravodlad morot, för att därefter gå över till lite skogsgräs. Det är gott - en aning jordig och syrlig smak med karaktär av läder och smultron, beroende på klimat och växtförhållanden.

Därefter gick vi hemåt. Tänka sig, då hoppade det fram en liten lurvig sak. Kattskrället Lurven, tänkte jag. Han är inte direkt min favorit om man säger så. Men där hade jag fel för det var inte katten. Det var en sådan där liten hund. Husse kallar dem golvmopp. Matte å sin tur kom att tänka på att köpa putstrasor till fönstren. Tja, whatever. Jag gnäggade till och frågade om han ville göra oss sällskap. Men den lurvige lille vännen drog hemåt med svansen mellan benen. Jag kanske tog i lite för hårt när jag lät mina stämband spela. Hehe.   

Inifrån mitt vinterlagda skägg, ropar jag ett kraftfullt gnägg!

Brella

Idag kom husse till stallet för att pyssla lite med mig. Jag tror faktiskt att jag fungerar lite som terapi för honom.

Han ställde fram en stor påse och ur den tog han fram en massa ting av skilda slag. Vad ska han hitta på nu, tänkte jag. Han surrade om något "seldon" och "huvudlag", bla, bla, bla. Ja, det är väl något nytt man skall prova på. Kan ju vara skoj. Han placerade något runt halsen och grejade och hade sig. Han blev aldrig klar, suck. Och suck igen. Han sa att på kursen var det mycket enklare... "Var ska dettta vara och vad är det här till?" Men till slut, efter mycket svett och konstiga ord, satt grejorna där riktigt snyggt faktiskt. Ska bli intressant att följa detta eftersom han pratar om något med hjul som heter "rock", men jag vet inte vad det är.

Plötsligt kom något smygande, inte riktigt bestämbart förrän det utvecklats en aning. Den slog till med full kraft. En odör! 

Oj, fy tusan (ursäkta min vokabulär). Jag kastade mig in i boxen och körde mulen i höet. Hjälp, frisk luft, frisk luft!, Då kom husse och bad om ursäkt. Han hade ätit en jättegod kräftpaj som matte hade bakat och tålde inte riktigt kräftorna. Ok, jag godtog ursäkten men frustade fram något i stil med att han nästa gång kunde fundera ut någon form av kolfilterkonstruktion att placera på väl valda ställen.

Efter kräftpaj usch och fy, husse luktar dy!  

Brella

Idag skall jag berätta lite mer om min fjällsemester. En dag, när fjällbjörkens löv var utslagna och bäckarna porlade fridfullt, skickade Reinar Ren röksignaler från Funäsberget, om att vi, jag och Fluga, var inbjudna på skogsröjardisco à la bergfot. Det lät givetvis spännande tänkte vi, smet ut från hagen och skrittade mot skogen.

Rätt som det var, stod det en lämmel och fräste (för den som missat det, är det ett riktigt lämmelår i år) och han såg riktigt morsk ut, stående på sina bakben och munnen på vid gavel. Jag trodde käkarna på honom skulle gå ur led, du vet, som den där sekvensen i "The Ring" när hon sitter i garderoben.. -"Min  väg, min väg!" fräste den så att saliven stänkte åt alla håll. Jag hoppade över denna lymmel till surkartslämmel och skvätte lite grus på den.   

Vi kom sedermera fram till Skogsröjet. Oj, vilken tillställning det var där. Bland andra var älgen Skogstokig där. De kallar honom så eftersom han drabbats av en skottskada i skallen och med anledning av den, blir lite vild och galen ibland. Det är han som har inspirerat till låten; "älgarna demonstrerar, älgarna har fått nog....".

Hela skogseliten var där och vilket drag det var. Walle Varg körde några sköna moves. Fluga och jag körde våra nya hovessteps och det blev ett jubel bland alla som var där. Det fanns nytorkat myrhö och havreshots samt saltade morötter och äpplen i socker. Vilket trevligt skogsröjardisco.     

                             
Tack för en trevlig kväll, Reinar Ren. Vi var tvungna att dra hemöver vid ett-snåret, husse ropade nämligen som en galning på oss. Han hade sett att vi hade smitit och när vi inte kom hem på ett tag, var han precis på väg att vidta omfattande åtgärder för att lokalisera oss. Vi trippade tillbaka och såg helt oskyldiga ut. Eftersom husse är en riktig vekling, blev han inte förgrymmad, utan enbart lättad över att vi kom tillbaka.

Är nu riktigt trött, kommer därför sova sött.  

Brella

Idag skall husse och jag åka till tandrasparen. Det skall bli skönt att få rensa lite tandsten och att få lite flourputsning på gaddarna.

Husse berättar för mig att "det är lugnt", och att "rasparen är en snäll kille", med mera. Ja, jag vet det. Men han tjatar jämt om ovanstående när vi skall dit - undrar vem som är mest rädd egentligen, han eller jag? Jag har inget problem med detta, men till er horses som skall dit för första gången vill jag säga; är ni rädda så finns det lugnande sprutor att tillgå. Inget konstigt alls. Det får halvbloden mer som regel än undantag. Vi islandshästar däremot, behöver sällan ta en sådan spruta. Förklaringen till detta är enkel och det vet vi ju, eller hur?   

Nåväl, oavsett om ni är en tålig islandshäst eller om ni är en fantastisk, men känslig, vanlig häst, kom ihåg att välja en utbildad och seriös tandraspare. Det finns de på marknaden som utövar sin verksamhet till en billigare penning och de har ibland misslyckats med hästars tänder. Det föreligger även en viss risk att de inte steriliserar instrumenten/verktygen ordentligt mellan varje häst. Låt det kosta. Och gå dit ofta, minst en gång per år. För när era hussar och mattar går till tandläkaren, då får det kosta med rengöring och blekning minsann! Hur ofta går de till tandläkaren? Ja, just det, en gång per år. Hur ofta har de hål? Nej, just det, inte alla gånger. Men de går dit i alla fall.

Jag säger precis som husse, om oss fyrfotade vänner, även vi skall ha det bästa. Goda ord från en som jag tror, är en tandrasparrädd husse.

På mina nyraspade tänder så fina, jag hoppas solen skall skina.

Er Brellis

Idag skal jag berätta lite mer om min fjällsemester från i sommar. Jag och Fluga (islandshäst, inte en irriterande insekt) var ute i skogen med varsin tvåbent varelse på ryggen.

Rätt som det var, hoppade det fram något lurvigt ur buskarna! Vi hoppade till i sidled, en rörelse genomförd på mindre än en hundradelssekund. -"Shit".(Ursäkta detta grova ordval, men det var precis vad jag sa) Vad var det? Det var bara katten Lurven igen. "Ooh, I will kill that cat", gnäggade jag till Flugis. Sotis, den andra katten, är trevligare -han är en gentlemannakatt. Vi brukar dricka vatten ur karet tillsammans, och prata lite möss, gräs och människa med varandra.

Husse kom in på kvällen och sade att vi skulle få en ny hage i morgon med färska blommor och klöver. Tur det, i den hage vi stod i började det verkligen bli magert. Det är så kul med nya hagar. Långgräset killar så skönt under buken på mig. Fluga och jag fick varsin hårdbrödmacka med klöver och morotsblad samt som krydda, lite oregano. Mumshölibaba för min lilla mage.

Hej och hö, alla knott skall dö  "kliar som attan".

Brella