Idag körde husse och jag lite cirkusträning. Ja, han vill ju att jag skall vara med i manegen på cirkusen i Nålanåt (gammalt ortsnamn i fjällen).

Jag har svårt att förstå husses språk ibland, men till slut förstod jag att han menade att jag skulle gå ner på knä (???!!!). Såååå, jag gjorde det två gånger. Tänka sig, han blev jätteglad och skrek "bravissmo" "bravissmo Brellis"!. Tänk att sådana omfattande känsloyttringar kan komma från den där lilla människokroppen. Jag lovar, man hade kunnat åka till och från den Stora Hovstaden av all den energin som kom från den kroppen vid tidpunkten för känsloyttringen.

Sedan fick jag en morot av honom. "Vacker hov" förstår jag, nemas hovblemas, för det kommandot tjatade han på mig om i fjol, på semestern. Efterr 15 dagar gav jag med mig. Tycker inte om dessa kommandoträningar egentligen, men är man snäll med mig och sköter om mig, så självklart ger jag lite tillbaka.

Efter detta, blev det lite vila med en hötapp och lite havre.

Så från skuggan av en hägg ropar jag gnägg,

Brella

Idag skall jag berätta lite om fjällsemestern igen. Fluga och jag gick på långpromenad upp på Funäsfjället. Där uppe på funästoppen hade Reinar Ren öppnat en klöverbar. Vi beställde varsin sockervatten med tilltugg à la blomsteräng. Drycken och övriga delikatesser satt gott efter en hård klättring uppför funäsbacken. Därefter, fram på småtimmarna, gick vi hem till stughagen och fick lite stretching o borstning. Ja, det var en trrevlig dag! Nu ska jag läsa lite Häst- o Hönytt för att därefter slumra in i gröna drömmar.

Gokvällis, från en trötter Brellis

Gnäggelignägg på er" horsefriends". Idag skall jag få hovikyr, vilket innebär att min husse masserar hovranden och mina vackra ben, samt som avslutning lägger lite snygg hovglans på hovarna, Oj vad man känner sig ompysslad och vacker efteråt. Det är så mysigt och mina hagkamrater blir en aning avundsjuka på mig. "Jaså, det är till att smöra för husse", får man höra efteråt. Min reflektion är att han gör det frivilligt. Han förkunnade för mig en gång: "Hörru brallis brellis. Du som är så snäll och ställer upp för oss i ur och skur,självklart skall du också ha omvårdnad med massage och hovikyr.Tala om för dina hagkamrater att dom också har rätt till detta enligt hippologiavtalet kapitel 7, §9 , stycke 2. Jag har nu läst detta. Alla fina hästar därute - tala om för era hussar och mattar att man skall ta hand om sin häst både före, och FRAMFÖRALLT efter ritt,ställ inte in oss  direkt i boxen eller hagen.Vi behöver också stretching, rengöring och foder efter arbete,samt lite hästspa ibland. Oj vad vi uppskattar detta.    Det är nämligen väsentligt roligare att arbeta för er hussar och mattar när ni visar er kärlek till oss.

Hej o hå, sa min nyverkade tå.

Hej, nu är jag här igen. Det har varit väldigt mycket att stå i. Jo, lillmatte skulle ha något som kallas dop för sitt lilla människobarn. De håller till i ett väldigt högt hus som de kallar kyrkan. Jag fick kika in genom kyrkfönstret, och döm om min förvåning när de doppade Wilgot i en vattenhink. Det hade jag ju kunnat ordna själv, på närmare håll. I boxen har jag själv en näst intill identisk vattenhink. Men nu förstår jag, att jag har  missuppfattat ordet "dop". Det är givetvis ett "dopp" de firar. Gnägg,gnägg!

Godnatt, från lilla hagen, jag sover på magen.

Jag lovade att återkomma igår men jag hade strulat bort laddaren och kunde inte skriva, men nu är iphonen fulladdad igen.

Min första fjällenresa. Under juni månad år 2010 hörde jag att husse och matte pratade med varandra och att de sa; "Brella kunde vara med fluga". Tja, tänkte jag. Det är väl inga problem. Jag umgås ju med de små enerverande odjuren (förlåt det något grova språket) varje sommardag!

Hur det nu var, kom de en tidig morgon körandes med hästfinkan. I bilen var redan två stallkatter, Lurven och Sotis, installerade. De höll på att jama käkarna ur led, genom att intensivt och högljutt jama fram "släpp ut oss". Inte nog med det, en tokig ara skrek "tyst katter, koka kaffe, 1234". Man kan ju undra om fågeln tänkte koka kaffe av katterna? Nåväl, det förtäljer inte historien och jag lämnar den delen därhän. Jag hoppade fint in i hästfinkan och det var riktigt spännande faktiskt.

Efter några timmar stannade vi och jag klev av. Men jesses, vilka vackra höga berg, ängar och vilken fin stuga. Hm, vid närmare eftertanke är den nog inte så fin den där stugan, så jag överdrev nog lite.

De ställde mig i en fin hage och en stund senare kom de med en häst, förlåt en islandshäst. Hon hette Fluga - förstås. Det var inte en irriterande-görmigtokig- bzzzbzzz, utan således en islandshäst. Vi fann varandra direkt och hon är verkligen en störtskön vän.

Godnatt från fjällis, från er Brellis!

Nu har husse släppt lite på cowboylooken, eller åtminstone den lite hårdare stilen, och det verkar som om han får avkoppling av att umgås med mig. Han bryr sig inte om vad folk säger om karlar och hästar. Husse kan hoppa på ett ben och göra vacker tass. Då får han en bondkaka av mig.

En dag fick jag massage, en sådan där riktigt härlig massage som gör att man känner sig som en helt ny häst, förlåt, islandshäst. Sedan gick jag och husse på promenad och stannade och åt klöver i en hage.

Ja, husse ger mig motion och morot. För att jag ska hålla vikten och må bra. Mina kompisar i hagen försöker gå ner i vikt ideligen, nu kör de med något som heter Hötrilett. Fungerar nada, ursäkta detta uttryck igen, men det passar så bra i många sammanhang. Nåväl, mina kompisar sväller liksom upp, efter några veckor.

I morgon ska jag berätta om när husse skjutsade mig till min bästa polare uppe i fjällen.

Hej och hopp i full galopp,

Brella

Ja, nu skall jag berätta vad husse sa till mig efter en vecka i hans och mattes ägo.

Jo, i hagen på Alnö, berättade han att jag ser skaplig ut och att jag är en relativt klyftig häst., åtminstone med husses mått mätt. Vad stolt jag blev. Men, jag fick inte berätta detta för någon. Jag gnäggade fram något i stil med; "att det är fint att visa känslor." Och tillade; "Inget konstigt alls." Jag beskrev vidare att; " Om du kliver ur hagen och visar andra machomen hur fint det är att tycka om sitt husdjur, är du en bra människa." Vet inte riktigt var jag fick det där med husdjur ifrån. Husdjur, tja, nåväl - en tankevurpa kan ju alla ha.

Jag tror att han förstod ändå. Han fick en kram, nåväl, en puff i all fall, och jag såg nog en liten tår falla ned på hans kind. Han nickade innan han gick, så han förstod nog vad jag menade. Och vi har nu känt varandra i ca ett och ett halvt år, så jag vet att jag hade rätt om detta... Men vi skall inte gå händelserna i förväg. Ni skall få höra hela min syn på dessa år. Mmm, nyfiken va´?

I morgon kommer del 3 och det är en mycket speciell dag.

Hej o hö - längtar till snö.

Kramar från Brellis

Mm, härligt, idag var husse här o masserade mina hovar, ryggen och benen. Ja - han är ju en historia för sig. Jag kommer ihåg när jag träffade honom första gången. Jo, minsann. Han sa till matte; "ja nu får du sköta hästen själv för jag har inte tid med sånt. Jag vill inte veta av nåt tjat om hjälp", sa han.

Jo, jo, en vecka senare. Vem ville inte ta en provtur på mig? Han tjyvred, och gosade, och pratade häst, förlåt han pratade islandshäst med mig. Tja han är riktigt trevlig och snäll han, husse. Vill alltid mitt bästa. Skäller om de inte ger mig massage o stretching efter ridning när han inte varit hemma. Han anser att vi horses from iceland ska ha det lika bra som vilken människa som helst. Jag måste tillstå att det känns mysigt när han pysslar om mig. Men han låtsas som om han inte bryr sig så mycket, är lite manhaftig så fort det kommer in någon i stallet. Jag vet, och andra också för den delen, att husse älskar mig. Snart blir jag bjuden på film, " Tala med hästar" och morotstårta och sockerspetsat vatten.

Jag skall skriva mer om husses bekännelser, men det blir en annan dag. Imorgon ska jag berätta om den dagen han pratade med mig och jag hade känt honom en vecka.

Hur det kom sig att jag kan blogga? Enkelt. Igår tappade husse sin nya iphone i höet. Jag tyckte den var något hårdtuggad. Efter 2 dagar förstod jag hur det hela funkade, dvs. bra. Tänk, att kunna blogga och prata med mina halvblodskompisar men de fattar, ursäkta uttrycket, nada, (de är ju bara hästar). Men jag gillar dem skarpt ändå.

Ja goodnight, fortsättning av husses bekännelser kommer imorgon. Det blir intressant kan ni tro. Nu måste jag gömma iphonen i spånet. Det kommer en massa tvåbenta varelser här. Människor alltså. Jag kallar dem Svampbob Fyrkant. De ser väldigt olika ut och har för det mesta smala pinnar till ben. Och så tycker en del av dem att vi islandhästar har korta ben och att vår kroppsform är kompakt! En del undrar om vi kan springa som en vanlig häst. Om vi kan, sätt dig på min rygg .... Hi, hi, eller gnäggelignägg som vi icelandhorses säger.