Jag lovade att återkomma igår men jag hade strulat bort laddaren och kunde inte skriva, men nu är iphonen fulladdad igen.

Min första fjällenresa. Under juni månad år 2010 hörde jag att husse och matte pratade med varandra och att de sa; "Brella kunde vara med fluga". Tja, tänkte jag. Det är väl inga problem. Jag umgås ju med de små enerverande odjuren (förlåt det något grova språket) varje sommardag!

Hur det nu var, kom de en tidig morgon körandes med hästfinkan. I bilen var redan två stallkatter, Lurven och Sotis, installerade. De höll på att jama käkarna ur led, genom att intensivt och högljutt jama fram "släpp ut oss". Inte nog med det, en tokig ara skrek "tyst katter, koka kaffe, 1234". Man kan ju undra om fågeln tänkte koka kaffe av katterna? Nåväl, det förtäljer inte historien och jag lämnar den delen därhän. Jag hoppade fint in i hästfinkan och det var riktigt spännande faktiskt.

Efter några timmar stannade vi och jag klev av. Men jesses, vilka vackra höga berg, ängar och vilken fin stuga. Hm, vid närmare eftertanke är den nog inte så fin den där stugan, så jag överdrev nog lite.

De ställde mig i en fin hage och en stund senare kom de med en häst, förlåt en islandshäst. Hon hette Fluga - förstås. Det var inte en irriterande-görmigtokig- bzzzbzzz, utan således en islandshäst. Vi fann varandra direkt och hon är verkligen en störtskön vän.

Godnatt från fjällis, från er Brellis!

Usch, nu börjar det bli mörkt och lite läskigt ute och då vill man ju synas på vägarna. Kanske man på köpet skrämmer bort en älg eller två när man är ute i skogarna!

Brella "julgranen" kommer att synas på både väg och i skog med dessa smarta reflexer!

Hej svejs julgransrace!