Ja, nu var det ju så att ni ville ha lite tips på mode för er ryttare! Så jag tog en paus från hötuggandet och kikade lite på detta.

Snygga ridbyxor ! ( Tänk om man själv kunde klämma i sig i ett par sådana ) 699 kr Horze.se

Fräsig tröja. 339 kr Horze.se

För den som vågar..  1199 kr ridsportonline.se

Tröja. 299 kr Ridsportonline.se

Den här gillar vi hästar skarpt, mobilhållare! 69 kr

Ridsportonline.se

Tjusiga t-shirts. Den röda skulle vara så bedårande till min fuxkulör. 99 kr Ridsportonline.se

Blondinbrella kommer tillbaka med fler modenyheter inom kort!

Ja, nu skall jag berätta vad husse sa till mig efter en vecka i hans och mattes ägo.

Jo, i hagen på Alnö, berättade han att jag ser skaplig ut och att jag är en relativt klyftig häst., åtminstone med husses mått mätt. Vad stolt jag blev. Men, jag fick inte berätta detta för någon. Jag gnäggade fram något i stil med; "att det är fint att visa känslor." Och tillade; "Inget konstigt alls." Jag beskrev vidare att; " Om du kliver ur hagen och visar andra machomen hur fint det är att tycka om sitt husdjur, är du en bra människa." Vet inte riktigt var jag fick det där med husdjur ifrån. Husdjur, tja, nåväl - en tankevurpa kan ju alla ha.

Jag tror att han förstod ändå. Han fick en kram, nåväl, en puff i all fall, och jag såg nog en liten tår falla ned på hans kind. Han nickade innan han gick, så han förstod nog vad jag menade. Och vi har nu känt varandra i ca ett och ett halvt år, så jag vet att jag hade rätt om detta... Men vi skall inte gå händelserna i förväg. Ni skall få höra hela min syn på dessa år. Mmm, nyfiken va´?

I morgon kommer del 3 och det är en mycket speciell dag.

Hej o hö - längtar till snö.

Kramar från Brellis

Just nu har många ångest över val av skor i höst. Jag med! Jösses. Vi är många som bloggar om detta. Detta världsproblem. Suck.

Ska jag ha klackar, broddar, lite längre skor med bakkanten synlig, grå eller svarta? Har ni tips till mig, jag som inte riktigt hinner med att uppdatera mig beträffande det här med skoval? Fokus ligger för närvarande på att i största möjliga mån slänga med manen på ett så magiskt sätt som möjligt. Det finns ju många fuxar, så det gäller att göra det där lilla extra i det hårda världsklimat som gäller, för att synas.

Men handen på hjärtat, hur många par skor äger du egentligen. Behöver du fler? Jaså, du får klagomål beträffande att du dräller skor över hela boendet? Jag med. Jag tror att jag behåller mina ett tag till faktiskt....

 Tänk vad mycket som har med fötterna att göra, hoven alltså. Någon hovar in pengar, orten "Hovid" (Hov-id alltså, haha, legitimt), "Hovrätt" (ooops, jesses, jag syftar inte på någon maträtt alltså), jag menar istället byggnaden där lagstiftaren verkar. Oj "verkar". Nu är jag där igen, man "verkar" hovar. Haha.

Hej!

Lyckades slita åt mig mattes dator en sekund, så då passade jag på att gå in och titta på lite nya hästgrejer. Hittade många saker som var snygga och som passade nu till hösten.

  Snyggaste höst-vintertäcket i alla fall! 899 kr  www.hastprodukter.se

  Blått är den snyggaste höstfärgen på alla "sättapäls-tuffsiga" hästar!  449 kr Hööks.se

     Fulaste grimman på marknaden kanske? Man ack så skön den kommer att bli mot min känsliga mule på höstnätterna! 169 kr Hööks.se

Mm, härligt, idag var husse här o masserade mina hovar, ryggen och benen. Ja - han är ju en historia för sig. Jag kommer ihåg när jag träffade honom första gången. Jo, minsann. Han sa till matte; "ja nu får du sköta hästen själv för jag har inte tid med sånt. Jag vill inte veta av nåt tjat om hjälp", sa han.

Jo, jo, en vecka senare. Vem ville inte ta en provtur på mig? Han tjyvred, och gosade, och pratade häst, förlåt han pratade islandshäst med mig. Tja han är riktigt trevlig och snäll han, husse. Vill alltid mitt bästa. Skäller om de inte ger mig massage o stretching efter ridning när han inte varit hemma. Han anser att vi horses from iceland ska ha det lika bra som vilken människa som helst. Jag måste tillstå att det känns mysigt när han pysslar om mig. Men han låtsas som om han inte bryr sig så mycket, är lite manhaftig så fort det kommer in någon i stallet. Jag vet, och andra också för den delen, att husse älskar mig. Snart blir jag bjuden på film, " Tala med hästar" och morotstårta och sockerspetsat vatten.

Jag skall skriva mer om husses bekännelser, men det blir en annan dag. Imorgon ska jag berätta om den dagen han pratade med mig och jag hade känt honom en vecka.

Hur det kom sig att jag kan blogga? Enkelt. Igår tappade husse sin nya iphone i höet. Jag tyckte den var något hårdtuggad. Efter 2 dagar förstod jag hur det hela funkade, dvs. bra. Tänk, att kunna blogga och prata med mina halvblodskompisar men de fattar, ursäkta uttrycket, nada, (de är ju bara hästar). Men jag gillar dem skarpt ändå.

Ja goodnight, fortsättning av husses bekännelser kommer imorgon. Det blir intressant kan ni tro. Nu måste jag gömma iphonen i spånet. Det kommer en massa tvåbenta varelser här. Människor alltså. Jag kallar dem Svampbob Fyrkant. De ser väldigt olika ut och har för det mesta smala pinnar till ben. Och så tycker en del av dem att vi islandhästar har korta ben och att vår kroppsform är kompakt! En del undrar om vi kan springa som en vanlig häst. Om vi kan, sätt dig på min rygg .... Hi, hi, eller gnäggelignägg som vi icelandhorses säger.

Har nu lagt flughuvan på hyllan till nästa år. Skönt. Nu slipper jag förstöra frisyren. Snart växer manen, pannluggen och inte minst, svansen, tillbaka. Ser lite tärd ut efter allt gnuggande i sommar. Pyts väck alla flugor och myggor. Nu är det dags för lite blingbling igen. I form av blinkande reflexer. Ser ut som en förbannad julgran innan lillmatte, mellanmatte och stormatte är klara med mig. Men så syns jag bra i trafiken också. Se där, kommer den där vandrande JULGRANEN, säger barnen och pekar. Hm.

Jula, säger jag bara. Jula, butiken alltså. Där har de blinkande reflexer för den som är rädd om sitt liv, och sitt utseende. Snyggt, blänker lite som diamanter faktiskt.....

Uppe i fjällen har jag en kompis, en annan islandshäst, som heter Fluga. Hon är över 20 år gammal och en riktigt god vän. Hon lyssnar på allt jag har att säga och gnäggar åt pinsamma detaljer som jag delger henne om min matte. I vart fall har vi det trevligt under 4-5 veckor däruppe. Det går inte att jämföra naturen i fjällen med naturen annorstädes. Där finns sköna stigar med mjukt underlag som sviktar, mumma för mina ben. Det finns rejäla nivåskillnader så mina lungor får jobba och mitt hjärta med för den delen. I somras stötte vi ihop med en älg, Hilding. Jag blev faktiskt rejält rädd. Fy, den backade inte undan, bara stod där och glodde på oss, ilsket. Nyfiket, rättade Fluga mig. Hon kände givetvis Hilding sedan lång tid tillbaka från den tid då han var kalv och inte riktigt torr bakom öronen. Så Fluga hälsade, jag likaså men med den skillnaden att gnägget lät en aning darrigt. Pep nämligen som en ung flicka igen. Därefter fortsatte vi båda lugnt skrittandes (åtminstone Fluga) och Hilding likaså, men åt motsatt håll. Pust.