Ni skulle se min päls. Den är liksom djupröd när solen lyser på den. Manen är ljus med röda och bruna inslag, likaså min tagelrika svans. Hovskägget är ljust och matchar bra till mina mörka, fuxröda, ben.

Nästan varje gång någon tvåbening går förbi pekar de på mig. Jag passar då på att springa lite snyggt i tölt. Manen böljar i takt med rörelsen. De pekar på mig. Och säger; "vad fin den där hästen är".

Jag vet. Jag är verkligen fin. Min matte säger att jag är hennes ögonsten. Hon brukar luta sin panna mot mig, smeka mig lugnt över halsen och manen. Viska några fina ord.

Jag är välskött och borstas varje dag. Min päls är därför både blank, ren och mjuk. Jag är stolt. Min hållning avslöjar mig. Jag är Brella.

De säger att jag är fager som få -  de andra hästarna blir avundsjuka då.

Brella