Vi kan förmedla ett budskap utan ord. Det kan matte med. Hon pratar inte så mycket med mig. Jag tittar uppmärksamt på var jag har henne, minsta rörelse ser jag. Vill hon att jag flyttar mig så gör jag det. Hon är min ledare. Men nu är hon sjuk. Så idag tog husse hand om mig. Han är lite mer pratsam men det är ingen större skillnad mellan dessa två.

Han tog mig hem till matte. Hon öppnade dörren med blanka ögon. Oj, vad glad hon såg ut. -"Jag ska hämta en morot" sa hon och trasslade iväg in till köket. Efter ett ögonblick kom hon tillbaka med en saftig och härligt orange morot. Hon lade lugnt sin hand över min kind. -"Gå in nu innan du blir kall" sa husse.

Hon smekte mig mjukt över halsen och framförde ett löfte om att snart komma bort till mig. Det hoppas jag verkligen att hon gör snart. Jag saknar våra långa, härliga, kvällsturer

Matte är för tillfället en aning klen, själv springer jag på starka ben!

Brella

Igår kväll vandrade vi längs ravinen, matte och jag. Hörde vattnet porla under istäcket på sin färd ned mot havet. Ett decimetertjockt snötäcke dämpade ljudet ett aning, men rörelsen från vattnet hördes ändå tydligt.

Jag uppfattade små lätta steg utefter ravinkanten. Matte uppmärksammade inte stegen.Eller gjorde hon det? Jag iakttog henne uppmärksamt. Men hon såg lugn ut. Tillfreds. Hennes ögon glittrade. 

Jag vände på huvudet och där var det. En antydan till rörelse försiktigt mellan träden. -"Kom nu Brella", sa matte lugnt. Vi ska inte stanna här längre än nödvändigt.

Jag tror att något obestämbart var nyfiket på oss. För när jag gick en promenad med husse idag, rörde det sig runt en björk. Se själv.

Bakom björken kikar den fram av nyfikenhet, det är min och husses hemlighet!

Brella   

Vilken härlig kvällstur det blev igår! Över förväntan faktiskt. Jag vet att matte hade planerat en lång skrittur på ca 2 h, men eftersom stallägaren skulle rida ut på en av sina hästar, gjorde de sällskap. Den hästen skulle gå i tempo den dagen. Vilket innebar att även jag fick göra det. Vilken lycka! Jag hade kunnat ha ännu mer tempo, men vi måste visa hänsyn till varandra varför jag fick nöja mig med det tempo som tilläts.

Nu håller matte på att svälta mig igen. Nu får jag en liten tuss hö på natten och en massa halm av mycket fin kvalitet. Problemet är att jag definitivt inte gillar halm och detta oavsett kvalitet. Jag nagelfar boxen för att hitta det minsta höstrå. Jag lämnar inte en enda rest, men halmen, den äter jag endast när magen knorrar något alltdeles fruktansvärt.

Matte anser att jag blivit lite kraftigare över magen. Jag anser att jag har muskler och försöker visa henne det, men hon begriper sig inte på sådant där. Hon skrattar bara åt mig och säger att jag får nöja mig med att gå på fri tillgång hela dagarna. Jag vill ju äta hela tiden, även de flesta timmar nattetid.

Av höet lämnar jag ingen rest,  men halmen smakar riktig pest!

Brella

Jag springer på lätta hovar. Det är alldeles mörkt och tyst runt omkring oss. Ljuset från en pannlampa är den enda ljuskällan rakt framför mig. Jag har min matte på ryggen, hon sitter stadigt och lugnt där. Hon sätter mer tyngd över min rygg och jag slår om till tölt. Jag liksom "rinner" fram på vägen. Inga studsar, inga kantiga rörelser, jag flyter fram.

Jag har energi. På en liten stund har vi avverkat 2,5 km och är redan framme vid kyrkan. Vi hälsar på kvinnan som vilar där, längs naturstigen. Hon gillar mig. Vi får nog inte gå här, eller snarare får nog inte jag gå här. Om de fick se en häst vid denna plats skulle de nog bli arga. Men personen vi besöker älskar hästar, de var hennes liv. Jag är alldeles övertygad om att hon verkligen uppskattar mina besök. Matte pratar med henne och säger att det var synd att vi aldrig hann rida tillsammans.

Vi fortsätter förbi farfar och in i skogen. Mattes lampa har slutat fungera vid det här laget så det blir alldeles mörkt. Men jag ser bra ändå. Leder matte tryggt och säkert hem igen.

Står i boxen och min päls är blöt av svett. Matte lägger över en härlig gammal filt som har bra uppsugningsförmåga. Jag får vitaminer, mineraler och en dl müsli. Och hö. Hon tar av mig filten och borstar mig noggrant. Säger godnatt.

Sköna kvällar springar jag runt sten och stock, allt för att inte magen ska bli alltför tjock!

Brella

Det finns ingen som gör så fint åt mig i stallet som min mellanmatte. Hon nagelfar varenda kvadratcentimeter av boxen och ser till att den är i fullgott skick. Henne kan man lita på.

En dag i den här veckan, hade hon en bra dag. Jag fick umgås med henne en hel timme. Vi promenerade och filosoferade. Jag och hon. Hon och jag. Vi gick i gnistrande vitt vinterlandskap. Solen lyste på oss med ett vackert sken. En skidåkare kom ljudlöst glidande i ett skidspår, med sin hund springande framför sig. Harmoni, glädje och trivsel.

Ingen kan vara lyckligare än jag - som blir ompysslad varje dag.

Brella

Mattes arbetskamrater har döpt laget för "Tappa"-tävlingen till, jajemen, javisst, håll i er, nu kommer det;

Brellas Lärjungar.

Detta, enligt uppgift, utan mattes inblandning. Hon ska enligt rykten ha blivit väldigt förvånad vid kännedom om uppgiften enligt ovan beskrivet.

Jag har nu dragit slutsatsen att min matte pratar mycket om mig. Hur bra jag är, och fin, ståtlig och förståndig för den delen. Och uthållig. För det är väl vad tävlingen går ut på. Att röra på sig. Och det gillar jag.

Mattes arbetskamrater vinner lätt - med mitt namn blir allting rätt!

Brella

Det finns så många vackra människor. Mellanmatte har viskat i mitt öra om två av dem.

A-M & A, dessa tvåbenta som var och hälsade på oss häromdagen. Det var för kallt för att åka bort till mig men de tänkte nog på mig. Det är jag tämligen förvissad om.

Att de dessutom har ridit islandshäst är ju inte till deras nackdel. Det visar på gott omdöme och bra smak, enligt mitt tycke.

Mellanmatte viskar så fina ord. Jag förstår att dessa två vänliga själar betyder oerhört mycket för henne. Dessa vackra människor. Kanske blir mellanmatte stark en dag tack vare bland annat dessa människor. Och kan följa med mig på äventyr. Jag väntar och längtar. För vi passar tillsammans vi två. Min högsta önskan är att hon ska bli återställd.

Ge dig aldrig, res dig nu - vår egen ängel, det är du!

Brella