Reflexgrimskaft 99 kr                                 Grimma 299 kr  Stablestore

 Jodhpursko 199 kr (halva priset)             Träns  249 kr         Rideonnet

Hästfinka. Vilket ord. Finka, vad får det dig att tänka på? Just det. Hästtransport låter bättre. Sådär ja, då var vi överens om detta.   

Men så sagolikt dyra de är. Och vad får man för pengarna - vilken klass är det på inredningen egentligen. Det är nämligen mest kala, vita och tråkiga väggar. Möjligtvis finns ett smutsigt fönster på transporten, som med nöd och näppe släpper igenom lite ljus. Varför kan inte transporten se lite trevlig ut invändigt?  Det skulle vara angenämt med lite målade träd och hästar på väggarna. Men ack nej. Inte ens en centimeter dekorationslist finns att beskåda. Hur ser tvåbeningens transport ut? Massor av utrustning, såsom ljudspelare, fina ytor, stjärtvärme, snyggt designade instrumentbrädor och massor av lull-lull. 

Husse har monterat en kamera i transporten eftersom han vill ha kontroll över vad som händer i densamma under resorna. Vad kan egentligen hända i en transport. Kan jag dansa där? Stegra? Backa? Hoppa ut? Nej, minsann! Jag står där vare sig jag har lust med det eller inte. Har kanske fått en liten hötapp att tugga på. Den där kameran har jag lipat åt många gånger men de begriper ju inget i bilen framför.

De säger bara glatt, vid ankomsten till destinationen, att vi har kikat på dig hela vägen Brella och du verkar ha haft det bra där i transporten, gäspat och sträckt på käkarna (jag lipade alltså), jaa du, vad bra det har gått, du verkar tycka att det går bra att åka i transporten (eller hur?!). Men lägg av tänker jag. Herre Jesses vad ni går an!

I vart fall skulle jag önska att transporten gjordes lite trevligare. Den borde vara i klass med mig, det är jag värd. Tänk, när jag kliver ur en transport som skiner av krom, slänger med min ljusa man och graciöst flyttar mina nätta, mjuka ben på den mattbeklädda rampen.......

Jag är alltid mjuk och len, till och med om mina ben!

Brella

Jag har en fantastisk päls just nu. Jag har även odlat lite skägg. Vi islandshästar sätter vinterpälsen tidigt och nu är min satt. Åtminstone till stor del. Pälsen isolerar,  den är riktigt varm. Oerhört varm!

Det är ingen ordning alls på vädret. Blev åter igen regnigt och sedan varmt. Rena vårvärmen faktiskt. Ok, det kanske var till att överdriva. Men i vart fall - jag kreverar.

Ta själv på dig en päls och strutta omkring så få du uppleva hur det känns. Vid närmare eftertanke, ta inte en päls eftersom den kan vara gjord av min vän Mickey. Ta en riktigt varm jacka istället, typ dunjacka. Nej, jag ångar mig. Gör inte det eftersom den kan vara gjord av min vän Åsa.

En annan sak - det blir så fel det här med att ställa klockan hit och dit.

Javisst, man vänjer sig men det var i alla fall åt rätt håll denna gång. Värre blir det till våren när vi missar en hel timme. Oj, vad trött man blir då. Denna senaste händelse, när vi flyttade tillbaka tiden en timme har inneburit att min vän, Snyggesnygg, tilllika aran i vår familj, har blivit lite förvirrad. Han, som normalt går och lägger sig vid 22-tiden,  vrålar redan klockan 21 ett högljutt och bestämt GOOONAATT. Det vet jag för jag har själv hört det. Han upprepar detta till dess att någon bär in honom till voljären. Han har kvar samma dygnsrytm som förut den lille rackaren. Obeaktat människans påhitt.

Djuren tappar all balans - när tiden tappar all sin sans!

Brella

Det verkar som om det är inne nu, ordentligt, med ett visst mode igen för tvåbeningen. Häromdagen såg jag siffror i nacken på plagget på en dam. Jag blev fundersam gällande just den där skjortan som såg en aning fängelseaktig ut med sina siffror. Mode, som sagt.  Odd-någonting, fruktansvärt dyra plagg uppenbarligen.

Jag tror jag ska designa egna Odd-Brella-Schabrak. Lite spets, lite matta färger, diskreta pasteller och lite siffror. Samt ett avsevärt högt pris för att rätt klientel ska fastna för varan och därefter - har jag en riktigt succékollektion!

Mina odd- saker lanseras snart - därför att jag är så smart! :-)))

Se omröstningen. Var med och gissa du också!

Vad har hänt med husses hand - kom han i vägen för min tand?

Brella

Min bästa vän, Snyggesnygg. Nej, inte husse utan min kompisfågel! Familjens ara. Han pratar värre än matte, tro det eller ej. Nu har han sjungit till Idol. Bättre än artisterna faktiskt, eftersom han har en sådan inlevelse. Så, du har aldrig hört en ara sjunga med inlevelse?  Vi ses i Globen, hehe.

Vår fantastiska husvagn. Ni förstår ju själva när husse och matte kommer glidande in på campingen med detta ekipage och stirrar strängt på de andra campinggästerna om ber dem att inte komma för nära lacken pga risken för repor.

Arorna låter - så örona gråter!

Brella

Många, men inte alla, känner väl till att Alnön är en vulkanö och att själva kratern ligger ute i fjärden. Smakar man på vattnet från egen borrad brunn, smakar det faktiskt en aning, en liten antydan, till svavel. Helt godtagbart och inget som stör den i övrigt angenäma smaken från vårt underbara vatten.

I vart fall finns det säkert rester och lämningar och resultat från forntiden, som har uppstått genom en kemisk reaktion när gaser, lavaströmmar och askmoln, gjorde sin entré. Det var då öns skogsväsen uppstod. Dessa väsen som lever på något okänt ställe på denna ö och som, om kvällar och nätter, gör oss sällskap. Utan att vi vet om det. Jag ser deras ögon. Jag känner deras andhämtning. Jag känner deras närvaro. Husse och Lillmatte låtsas som ingenting. Jag tror att de är mörkrädda ibland men de kan ju inte visa det. Stormatte däremot hon är helt annorlunda. Hon kan sitta helt avslappnad i mörkret på min rygg och prata med mig om allt mellan himmel och jord. Men för det mesta är hon alldeles tyst.  

Vi vandrar fram mellan höga ormbunkar längs ravinen vid Nacka. Ormbunkarna når mig upp till manken - de är extremt höga. Det är ett av staten skyddat område på grund av den unika floran och djurlivet som har sin boplats där. Jag trivs där bland växtligheten, den mjuka jorden på stigen, de nedfallna träden, den branta ravinen ner mot bäcken som porlar så lugnt där året om - bäckens vatten rinner även under vintern när snön ligger som ett skyddande lager över ishinnan som bildats där.  Matte säger att jag ska kliva försiktigt där på stigen och att vi inte får springa för att inte störa. Vem då kan man undra? Jag tror att matte har sina förfäder där. Hon kanske är ett resultat i rakt nedåtstigande led, efter något som uppstått på grund av en kemisk reaktion för mycket, mycket, länge sedan....  

När mattes ögon i mörkret glittrar, av spänning det i magen kittlar! 

Brella

Jag älskar röda bilar.

Min Lillmatte hade en sådan bil, till för ett tag sedan. Jag jagar dem. Får jag syn på en, tror jag att det är Lillmatte som far runt och struntar i att hälsa på mig. Vilket föranleder mig att hälsa på henne istället. Döm om min förvåning när hon inte sitter i den röda bil som jag precis sprungit bredvid och hunnit ikapp?!! Det är ingen ordning alls på de tvåbenta varelser och deras hästkrafter, som bevistar denna ö.

En gång blev jag så till mig, när jag jagade en röd bil, att jag inte riktigt lyssnade på husse. Varpå jag halkade pga ett rikligt snöfall samt ett antal minusgrader. Ja, men precis. Jag talar om föregående vinter. Du har väl inte sett någon snö ännu? Tänkte väl det. Nåväl, jag blev så till mig att jag slirade till och dessutom rörde sig min kroppshydda sidledes. Med den påföljden att jag lade mig pladask på sidan och husse hann precis röra sig i slow motion undan från min något omfattande kroppsvikt.

Slutet gott allting gott men jag älskar röda bilar. Jag kommer att fortsätta jaga ikapp dem. Bara för att Lillmatte har en silvergrön bil idag, innebär det inte att hon inte kan ändra sig. Och köpa en liten röd bil igen. Den goda smaken finns nämligen där. Även om hon för närvarande lider av en lätt sinnesförvirring.

Jag springer snabbt mil efter mil - för att komma ikapp Lillmattes bil!!!!

Brella