Varje morgon sjunger jag; "Gomorron, gomorron - hör hästar gnägga högt, gomorron, gomorron i kööööör!" 

Åh, vad kallt och skönt det är och solen strålar som aldrig förr, Nu trivs jag och min härliga vinterpäls är halvlagd. Flygfäna och knotten ligger döda på backen.

Husse skrittade med mig idag utan sadel och med endast grimma. Skönt att slippa bettet ibland. Jag är snäll mot honom och låter honom hållas de få gånger och korta stunder han orkar sig upp på min rygg, den ofärdige stackaren.

Husse håller på att göra en blinkande grimma sa han, Och en sadelblinkers! Tja, det skall bli intressant och se vad det är. Han hittar på de mest fantastiskt tokiga saker denne husse.

När vi kom tillbaka till stallet så fick jag Torr Morotslåda som belöning. Recept på detta är:

Två morötter

1dl havre

1/2 dl müsli

1 näve hö

Skiva morötterna. Börja med att lägga ett lager i botten. Strö på lite havre sedan müsli samt ett lager hö osv. Det är mums för magen. Till detta serveras ett dagsfärskt vatten, helst från egen brunn.

Den envise flugan Tage, ligger äntligen död i min hage!  

Brella

Idag var jag och Stormatte ute och red. Vi skulle ta oss från punkt A till punkt B. Dvs. jag och matte startade från punkt A, från ena sidan skogen. Lillmatte och min vän Wilma, startade från punkt B på andra sidan skogen och vi skulle mötas på ungefär halva vägen. Men matte blev, som vanligt, osäker på vägen. Så vi fick ha telefonkontakt med Lillmatte och Wilma.

På skogsstigen kom Skogens Konung stövlandes genom skogen. Det var nämligen älgjakt idag över hela ön så dessa stackars långbenta, gråbruna varelser, sprang för brinnande livet från en plats till annan och försökte gömma sig. Jag blev lite rädd där ett tag att en kula skulle komma vinande eller, att de skulle se fel på mig och älgarna. Gör de regelbunda syntester tro? Nej, inte älgarna, utan jägarna förstås.

Ett och annat skott hördes, men jag blev aldrig rädd eftersom jag är en tuff häst och för dagen gul. Ja, jag hade reflexer lite här och där och matte hade en gul väst så vi såg ut som en enda stor kyckling. Och några sådana är det inte direkt status att skjuta om man är en jägare. Tänk er, senare på kvällen, när det ska skrävlas i skogskojan över de byten man fällt under dagen: -"Hörni, grabbar! Idag fällde jag en kyckling." (Jag kan höra skratten eka i skogsstugan, så att kaffekopparna välter på det rangliga bordet).  

Och här är jag,  I´m alive!

Efter ett tag träffade jag således Lillmatte och Wilma. Jag och Wilma har blivit riktiga vänner och kommer riktigt bra överens. Idag luktade vi på varann och det var ok. Vi sprang i alla gångarterna, jag även i pass.Vi taggade varann att hålla ett bra tempo och vi blev riktigt svettiga efter ett tag. Det var en underbar kylig och solig dag. Sedan bytte Stormatte och Lillmatte häst och Stormatte red hem på Wilma. Det är ok tycker jag, eftersom jag fick ha Lillmatte på ryggen. Hon är betydligt lättare än Stormatte. Jag har döpt om dem till Lättmatte och Tungmatte, men säg inget! Tungmatte blir liksom sur då. Jag kunde andas ut där ett tag, men värre var det för Wilma. Jag såg minsann hur hon liksom bet ihop när matte satte sig på ryggen, men givetvis låtsades hon som ingenting och stapplade iväg med sin börda.

Med sin börda på stenig mark, Wilma går där stolt och stark!

Brella

 God kväll. 

Jag har ett angeläget problem. Jag har ansökt om rötavdrag,motsvarigheten till tvåbeningarnas rotavdrag. Dock har jag inte beviljats någon form av ersättning trots ett angeläget "be-hov".     

Men som tur är har jag husse. Han har snart åtgärdat min dåliga hov efter bra förslag från vår eminenta hovslagare, Glenn. Matte har nagelfarit varenda kvadratmillimeter av hoven, så det ordnar sig ändå ska ni se. ;-)

I hagar så blöta, uppstod min röta!

Brella

Hittade två bra klipp som visar hur man flätar man och svans. Lillmatte tycker nämligen detta är svårt , eftersom vi islandshästar har så tjock man. Men nu kan hon inte gnälla längre:)

Tog en paus från mitt mineral-tuggande och besökte youtube. Där fick jag se en något tuff tjej som rider på en mycket vacker och snäll hingst. Kanske man skulle boka in en dejt med denne fagre springare?

Hej. Här kommer en semesterbild från Funäsdalen. Det är funäsberget sett från min hage.

Den här vackra dagen skulle jag och min vän Fluga ta med husse och matte på lite äventyr. Vi gick ner till älven Ljusnan. Husse är lite saktfärdig av olika skäl, så vi fick ta det försiktigt. Det blev en extremt långsam skritt, och då menar jag verkligen långsam, eftersom vi var tvungna att hålla husses tempo. Gäsp, förlåt husse. Men vi kom fram till slut trots dina långsamma, korta steg.

Där, mitt i älven, stod det en tvåbening och kastade något som liknade ett flygande snöre, som i sin tur satt fast på en pinne. Liknar en piska faktiskt. Rätt som det var, fastnade det något blankt på piskan som sprattlade som tusan. -Oj, se vilken fisk, ropade husse och matte. Ja, det heter nog så men de stackarna har ju inga ben. I vart fall inga synliga. Matte och husse förklarade dock det där med ben, och säger att de har en förskräcklig massa av den varan. 

Vi gick vidare. Plötsligt kom det fram ett elakt tjäderskrälle. Det var bara att ignorera dess utfall och moppsigheter. De är inte alltid riktigt pålitliga de där fjäderburna djuren. Luktar märkligt gör de också. Till och med vår amazonfågel luktar bättre- och han luktar verkligen inte gott!

Vi gick därefter hem till stugan och när vi kom dit så hade Sotis, tillika min favoritkatt, fångat en mus. Det var inte Hilda eller Haldor i alla fall, för de bor ju hemma i Sundsvall. Med hoven på hjärtat tyckte jag att det var bra gjort av kissen. Dessa små rackare förorenar nämligen havren om de får chansen, och jag ÄLSKAR min havre. Fast jag får ju sällan någon. Detta för att jag ska förbli smal, hör ni det?!! Hoppsan, nu lät jag känslorna skena iväg igen...

Nåväl. Dessa gnagare har en förmåga att ha sönder mina dyra vojlockar.

-Bra gjort Sotis, sa jag därför. (Förlåt Hilda och Haldor, tillika mina favoritmöss, hoppas att ni har det bra där hemma och att ni har livet och hälsan i behåll).

Om mössen kommer hit och glor,  spetsas de på Sotis klor

Brella

Jag läste precis boken "Badskumt" och höll på att sätta vattenhinken i halsen.

Det är många av de tvåbenta varelsernas vardagsprodukter, rengöringsmedel och mjukgörande krämer av alla de slag, som är giftiga. Undrar hur det är med mina egna egentligen. Nylanders hästkräm? Nej, den är nog rätt okej faktiskt.

I vart fall så innehåller exempelvis nagelförlängningspreparaten en massa giftiga kemikalier. Vad onödigt att hålla på med sådant kan man tycka. Och jesses, vad opraktiskt att ha långa naglar i stallet. Bakteriebomb också. Och...ähum, ursäkta. Detta räcker nog. Ni förstår ju ändå vad jag menar.

Hudkrämer innehåller ämnen som inte alls är bra. Och man har gjort undersökningar på personer som utsatts för hudkrämer och funnit en stor mängd olämpliga ämnen i deras blod, som, med mycket stor säkerhet, kopplas till just hudkrämer. Men usch och fy. Stackar dessa små mänskliga avkommor som smörjs in i tid och otid.

För att inte tala om våtservetter. Rena giftbomberna. Stackars barn!     

Och hårfärgningsmedlen. De är inte direkt gjorda av naturliga ingredienser som är oskadliga för kroppen. Nej, det är precis tvärtom. Det är inga bra medel alls. Matte har grått hår. Men säg inget. Hon är faktiskt riktigt gråhårig! Husse säger att matte ska sluta färga håret. Matte blir inte alls glad på honom då. Hon säger att det är lätt för honom att säga, som inte har ett enda grått hårstrå på sitt huvud. Husse är bra rolig han. Men jag håller med matte. Jag tycker att hon ska färga håret. Annars kommer hon att se ut att vara husses mormor istället för hans fru. Om någon skulle yppa en sådan sak, ja då får han det besvärligt, stackars husse.

Schampo, innehåller också en del skadliga ämnen. Man kan tvätta håret med ägg och vinäger har jag hört. Husse gör det. Han tycker att det går mycket bra. Det tycker inte matte. Hon anser att det luktar ägg i hela huset när han har tvättat håret. Matte gillar nämligen inte lukten av råa ägg. Och därmed gillar hon inte husse heller, åtminstone inte när han har tvättat håret med råa ägg. Hehe.   

Fabrikanterna går framåt med stora kliv - ibland riskerar de våra liv!

Brella

Igår kväll var vi ute och gick i skogen, matte, husse och jag. Det är faktiskt mysigt att vara ute på promenad och inte ha en tvåbening på ryggen, man känner sig fri och lycklig. Skönt att få ladda upp batteriena till nästa träningspass, man luftar liksom hjärnan och "blir på topp".

Husse och matte hade kaffe med sig så de tog en kaffepaus. Själv fick jag en kravodlad morot, för att därefter gå över till lite skogsgräs. Det är gott - en aning jordig och syrlig smak med karaktär av läder och smultron, beroende på klimat och växtförhållanden.

Därefter gick vi hemåt. Tänka sig, då hoppade det fram en liten lurvig sak. Kattskrället Lurven, tänkte jag. Han är inte direkt min favorit om man säger så. Men där hade jag fel för det var inte katten. Det var en sådan där liten hund. Husse kallar dem golvmopp. Matte å sin tur kom att tänka på att köpa putstrasor till fönstren. Tja, whatever. Jag gnäggade till och frågade om han ville göra oss sällskap. Men den lurvige lille vännen drog hemåt med svansen mellan benen. Jag kanske tog i lite för hårt när jag lät mina stämband spela. Hehe.   

Inifrån mitt vinterlagda skägg, ropar jag ett kraftfullt gnägg!

Brella