Idag var jag och Stormatte ute och red. Vi skulle ta oss från punkt A till punkt B. Dvs. jag och matte startade från punkt A, från ena sidan skogen. Lillmatte och min vän Wilma, startade från punkt B på andra sidan skogen och vi skulle mötas på ungefär halva vägen. Men matte blev, som vanligt, osäker på vägen. Så vi fick ha telefonkontakt med Lillmatte och Wilma.

På skogsstigen kom Skogens Konung stövlandes genom skogen. Det var nämligen älgjakt idag över hela ön så dessa stackars långbenta, gråbruna varelser, sprang för brinnande livet från en plats till annan och försökte gömma sig. Jag blev lite rädd där ett tag att en kula skulle komma vinande eller, att de skulle se fel på mig och älgarna. Gör de regelbunda syntester tro? Nej, inte älgarna, utan jägarna förstås.

Ett och annat skott hördes, men jag blev aldrig rädd eftersom jag är en tuff häst och för dagen gul. Ja, jag hade reflexer lite här och där och matte hade en gul väst så vi såg ut som en enda stor kyckling. Och några sådana är det inte direkt status att skjuta om man är en jägare. Tänk er, senare på kvällen, när det ska skrävlas i skogskojan över de byten man fällt under dagen: -"Hörni, grabbar! Idag fällde jag en kyckling." (Jag kan höra skratten eka i skogsstugan, så att kaffekopparna välter på det rangliga bordet).  

Och här är jag,  I´m alive!

Efter ett tag träffade jag således Lillmatte och Wilma. Jag och Wilma har blivit riktiga vänner och kommer riktigt bra överens. Idag luktade vi på varann och det var ok. Vi sprang i alla gångarterna, jag även i pass.Vi taggade varann att hålla ett bra tempo och vi blev riktigt svettiga efter ett tag. Det var en underbar kylig och solig dag. Sedan bytte Stormatte och Lillmatte häst och Stormatte red hem på Wilma. Det är ok tycker jag, eftersom jag fick ha Lillmatte på ryggen. Hon är betydligt lättare än Stormatte. Jag har döpt om dem till Lättmatte och Tungmatte, men säg inget! Tungmatte blir liksom sur då. Jag kunde andas ut där ett tag, men värre var det för Wilma. Jag såg minsann hur hon liksom bet ihop när matte satte sig på ryggen, men givetvis låtsades hon som ingenting och stapplade iväg med sin börda.

Med sin börda på stenig mark, Wilma går där stolt och stark!

Brella

 

sus

16 oktober 2011 08:35

gulligt ,lånar gärna ut Vackra Wilma för fler turer med Brella och hennes mattar,el mattor elvad det nu heter :)

Brella Islandshäst

16 oktober 2011 16:00

Tack för det och både jag, Lillmatte och inte minst, Stormatte, blir riktigt glada när vi hör detta =O)!
Kram från Brella

 

Anna

16 oktober 2011 18:28

Jag tror inte jägarna kollar synen varje år eftersom det skadekjuts så många älgar. /'anna

Brella Islandshäst

16 oktober 2011 21:45

Ack och ve, jag gillar inte det. Stackars Hilding, Kalle och alla andra vänner därute...:-(
Kram Brella

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

Förbaskade hovröta.   På grund av att den förbaskade hovrötan har fått fäste i mina hovar har framhovarna reducerats avsevärt. Men nu har matte bestämt att, om samma väder föreligger till våren, ska jag få stå inne på nätterna. Torrt. Samt, hon k...

Hon blev gammal min meyer-vän Lulu, hela 33 år. Hon somnade in i husses trygga famn, lugnt och stilla.   Grå, grön och lite luggsliten min lilla vän som jag nosade på   åldrad, tufsig och mycket liten temperamentsfull, vänlig, saknar dig ...

Hej alla hästvänner där ute!   Jag har ju funderat lite på vilka som läser min blogg och jag har en liten fråga. :)   Är det någon av er som tävlar / har tävlat? Lillmatte ska ju tävla med mig nästa helg så jag skulle vilja ha lite tips om ...

Hur snyggt skulle inte detta schabrak vara på mig? Snacka om Bling-bling!     599 kr - Royal hästsport ...

Har varit ute och surfat lite. Så jag tänkte ge er lite tips på vart man kan hitta lite tuffa grejor för tuffa pållar och ryttare!                                 Allt är ifrån Hööks        ...