Nu börjar det bli kallt! Men som tur är så håller jag på att sätta päls för fullt för matte  har besämt att jag ska gå ute med grabbarna i vinter (även de flesta nätter) och då är det ju kallt. Men som tur är har jag en rejäl päls i motsats till vissa andra hästar, de stackars djuren.

Därför har jag kikat lite på olika uppvärmda vattenkar eftersom jag har hört att människorna har sådana problem med att vattnet fryser på vintern.

Thermobar är väldigt populär har jag hört, men ganska dyrt. Jag tänkte ändå ta med det som ett alternativ, eftersom det är en kvalitetsprodukt.

Det finns väldigt många olika alternativ på storlekar med mera, kika själv på www.thermobar.se . Priset ligger på mellan 1600- 10 000 kr beroende på vilken storlek som är aktuell och hur många minusgrader den tål.

Man kan även bygga egna typer av uppvärmda vattenkar. Här har ni några exempel:

1. Bygg en låda av önskad storlek och köp en frostvakt (finns bla. på Jula).

2. Granngården säljer även speciella plattor som man kan lägga i botten på sin hemmabyggda låda, de förhindrar vattnet från att frysa.

3. Man kan även lägga i en boll av något slag, en fotboll till exempel.

4. Det finns även speciella vattenkoppar, men det brukar tyvärr sluta på en ganska saftig summa eftersom man måste dra vatten ut till hagen.

Här har ni även ett exempel på hur man kan bygga ett själv.

Inget vatten i hagen - Brella blir dålig i magen!

Idag kom husse till stallet för att pyssla lite med mig. Jag tror faktiskt att jag fungerar lite som terapi för honom.

Han ställde fram en stor påse och ur den tog han fram en massa ting av skilda slag. Vad ska han hitta på nu, tänkte jag. Han surrade om något "seldon" och "huvudlag", bla, bla, bla. Ja, det är väl något nytt man skall prova på. Kan ju vara skoj. Han placerade något runt halsen och grejade och hade sig. Han blev aldrig klar, suck. Och suck igen. Han sa att på kursen var det mycket enklare... "Var ska dettta vara och vad är det här till?" Men till slut, efter mycket svett och konstiga ord, satt grejorna där riktigt snyggt faktiskt. Ska bli intressant att följa detta eftersom han pratar om något med hjul som heter "rock", men jag vet inte vad det är.

Plötsligt kom något smygande, inte riktigt bestämbart förrän det utvecklats en aning. Den slog till med full kraft. En odör! 

Oj, fy tusan (ursäkta min vokabulär). Jag kastade mig in i boxen och körde mulen i höet. Hjälp, frisk luft, frisk luft!, Då kom husse och bad om ursäkt. Han hade ätit en jättegod kräftpaj som matte hade bakat och tålde inte riktigt kräftorna. Ok, jag godtog ursäkten men frustade fram något i stil med att han nästa gång kunde fundera ut någon form av kolfilterkonstruktion att placera på väl valda ställen.

Efter kräftpaj usch och fy, husse luktar dy!  

Brella

En tidig morgonritt med matte, solen lyser, himlen är klarblå. Luften är klart behaglig för en islandshäst, dvs. härligt kylig. Annat anser nog de andra hästarna. Dessa vänner som inte begriper sig på att anlägga en rejäl päls i tid. Men så står de där när det blir runt tio minus, huttrande och eländiga. Nej, vi islänningar, vi sätter päls, och en rejäl sådan redan nu. Inte sådant där fjun som de andra stackars krakarna lägger på sig. Som om de vore en kråka eller något liknande på sisådär 600 kilo.Ha, ha, ha. Vilken syn! 

I vart fall, så anländer vi husses och mattes bostadshus och jag får gå in i min favoritrasthage. Där, på baksidan av det gamla huset, har jag bra kontroll över vad som händer inne i huset. Får plötsligt se hur husse kommer med kaffekannan i högsta hugg. Så det vankas frukost minsann. Jag mumsar på ett långt grässtrå och förbereder mig på att de snart öppnar balkongdörren för att hiva ut en hårdbrödmacka till mig. Men så ser jag matte komma med fyra fåglar. Undulaten på huvudet, Meyern på vänstra axeln och Amazonen på den högra. På hennes högra hand sitter min favorit, Snyggingen Härje von Flistuggen, en ara på 4 år. Jag fångar skickligt upp ytterligare ett härligt ,långt, saftigt grässtrå och tuggar försiktigt njutningsfullt på delikatessen.

Undulaten verkar inte vara på sitt allra bästa humör. Han attackerar mattes fingrar. Eller leker hon med honom? Jag hör hur han liksom "smattrar" därinne. Ja, det låter så om de där små tandpetarna. Nåväl, han attackerar hennes händer och fingrar och matte skrattar åt honom. Så fångar hon upp honom i handen och pussar på honom. Plötsligt händer något med mattes läpp. Den far liksom ut på något sätt och matte skrattar inte alls längre. Fågeln har bitit sig fast i läppen och hon försöker att dra loss honom. Läppen är nu "förlängd" på något sätt. Matte grymtar något som inte lämpar sig att återge i detta forum. Till slut får hon fågeln att släppa greppet om hennes läpp. Husse skrattar hysteriskt. Matte ser inte lika glad ut, vare sig på husse eller på fågeln. Den senare släpper hon med en handrörelse i luften. Han  flaxar iväg och landar på sin sittpinne och ropar " Pussa på Pippiiiiidiiiiiiiiii!!!!"  Hahaha, jag kluckar där jag står och tänker att det bor mycket mod och odygdigheter i den där lilla tandpetaren. Själv är jag alltid ordentlig och...se där. Det lönar sig. Där kom mitt hårdbröd farande genom balkongdörrens öppning.

På en fågel, aldrig lita  - den kan genast börja bita!

Brellis