Jag älskar röda bilar.

Min Lillmatte hade en sådan bil, till för ett tag sedan. Jag jagar dem. Får jag syn på en, tror jag att det är Lillmatte som far runt och struntar i att hälsa på mig. Vilket föranleder mig att hälsa på henne istället. Döm om min förvåning när hon inte sitter i den röda bil som jag precis sprungit bredvid och hunnit ikapp?!! Det är ingen ordning alls på de tvåbenta varelser och deras hästkrafter, som bevistar denna ö.

En gång blev jag så till mig, när jag jagade en röd bil, att jag inte riktigt lyssnade på husse. Varpå jag halkade pga ett rikligt snöfall samt ett antal minusgrader. Ja, men precis. Jag talar om föregående vinter. Du har väl inte sett någon snö ännu? Tänkte väl det. Nåväl, jag blev så till mig att jag slirade till och dessutom rörde sig min kroppshydda sidledes. Med den påföljden att jag lade mig pladask på sidan och husse hann precis röra sig i slow motion undan från min något omfattande kroppsvikt.

Slutet gott allting gott men jag älskar röda bilar. Jag kommer att fortsätta jaga ikapp dem. Bara för att Lillmatte har en silvergrön bil idag, innebär det inte att hon inte kan ändra sig. Och köpa en liten röd bil igen. Den goda smaken finns nämligen där. Även om hon för närvarande lider av en lätt sinnesförvirring.

Jag springer snabbt mil efter mil - för att komma ikapp Lillmattes bil!!!!

Brella