Igår kväll var vi ute och gick i skogen, matte, husse och jag. Det är faktiskt mysigt att vara ute på promenad och inte ha en tvåbening på ryggen, man känner sig fri och lycklig. Skönt att få ladda upp batteriena till nästa träningspass, man luftar liksom hjärnan och "blir på topp".

Husse och matte hade kaffe med sig så de tog en kaffepaus. Själv fick jag en kravodlad morot, för att därefter gå över till lite skogsgräs. Det är gott - en aning jordig och syrlig smak med karaktär av läder och smultron, beroende på klimat och växtförhållanden.

Därefter gick vi hemåt. Tänka sig, då hoppade det fram en liten lurvig sak. Kattskrället Lurven, tänkte jag. Han är inte direkt min favorit om man säger så. Men där hade jag fel för det var inte katten. Det var en sådan där liten hund. Husse kallar dem golvmopp. Matte å sin tur kom att tänka på att köpa putstrasor till fönstren. Tja, whatever. Jag gnäggade till och frågade om han ville göra oss sällskap. Men den lurvige lille vännen drog hemåt med svansen mellan benen. Jag kanske tog i lite för hårt när jag lät mina stämband spela. Hehe.   

Inifrån mitt vinterlagda skägg, ropar jag ett kraftfullt gnägg!

Brella