Idag skal jag berätta lite mer om min fjällsemester från i sommar. Jag och Fluga (islandshäst, inte en irriterande insekt) var ute i skogen med varsin tvåbent varelse på ryggen.

Rätt som det var, hoppade det fram något lurvigt ur buskarna! Vi hoppade till i sidled, en rörelse genomförd på mindre än en hundradelssekund. -"Shit".(Ursäkta detta grova ordval, men det var precis vad jag sa) Vad var det? Det var bara katten Lurven igen. "Ooh, I will kill that cat", gnäggade jag till Flugis. Sotis, den andra katten, är trevligare -han är en gentlemannakatt. Vi brukar dricka vatten ur karet tillsammans, och prata lite möss, gräs och människa med varandra.

Husse kom in på kvällen och sade att vi skulle få en ny hage i morgon med färska blommor och klöver. Tur det, i den hage vi stod i började det verkligen bli magert. Det är så kul med nya hagar. Långgräset killar så skönt under buken på mig. Fluga och jag fick varsin hårdbrödmacka med klöver och morotsblad samt som krydda, lite oregano. Mumshölibaba för min lilla mage.

Hej och hö, alla knott skall dö  "kliar som attan".

Brella

Idag körde husse och jag lite cirkusträning. Ja, han vill ju att jag skall vara med i manegen på cirkusen i Nålanåt (gammalt ortsnamn i fjällen).

Jag har svårt att förstå husses språk ibland, men till slut förstod jag att han menade att jag skulle gå ner på knä (???!!!). Såååå, jag gjorde det två gånger. Tänka sig, han blev jätteglad och skrek "bravissmo" "bravissmo Brellis"!. Tänk att sådana omfattande känsloyttringar kan komma från den där lilla människokroppen. Jag lovar, man hade kunnat åka till och från den Stora Hovstaden av all den energin som kom från den kroppen vid tidpunkten för känsloyttringen.

Sedan fick jag en morot av honom. "Vacker hov" förstår jag, nemas hovblemas, för det kommandot tjatade han på mig om i fjol, på semestern. Efterr 15 dagar gav jag med mig. Tycker inte om dessa kommandoträningar egentligen, men är man snäll med mig och sköter om mig, så självklart ger jag lite tillbaka.

Efter detta, blev det lite vila med en hötapp och lite havre.

Så från skuggan av en hägg ropar jag gnägg,

Brella

Mina ägare, lillmatte, mellanmatte och stormatte, såg en oerhört fin vojlock igen. De tänkte köpa den eftersom färgerna gick så bra ihop med min vackra päls. Jag hörde dem och försökte få till ett litet diskret gnägg, men de trodde att det var Serenas föl som gnäggade och tittade ditåt iställlet för på mig. Jag tänkte, släpa inte in mer grejer i stallet. Jag HAR så att det räcker och blir över. Det finns pållar runt om i världen som inte ens har hö i hagen. Än mindre i magen. Jag kan konstatera att dilemmat med de ständigt ökande icke nödvändiga tingen i människans garderob, nu tenderar att sprida sig till hästens sadelkammare. 

När jag var på en clinic, eller vad de nu uttrycker det med ett litet finare ord, så var det ett människosto som berättade om sina 12 handväskor och mängden skor som människohingsten var förgrymmad över eftersom han hade en tendens att snubbla över dem varje dag när han kom hem efter jobbet. 12 handväskor?! Jag måste genast se över mina egna sadelväskor. ;-) Stackars miljö.

Utan hö i magen, den knorrar hela dagen,

Brellis