Fölungen kämpar, men igenom kan den inte komma

isen förhindrar detta

mjukt lockar vi fölungen till oss, du får inte somna

men isen vill inte lätta.

Magisk är hon denna, vita, vackra, lilla

från allt ont hon skyddar oss

men nu tittar hon på oss så stilla

vi kämpar men hon kommer inte loss.

Vi ser henne ännu en gång sjunka, denna, vackra, vita, lilla

vi ser gnistor i ett enda ljus

tiden stannar, den tycks stå alldeles stilla

vårt hopp har slutligen smulats till grus.

Brella

Jag är Brella. Jag heter Brella och Brella, det är jag det!

Brella Månfare. Brella Notte. Brella den Fagra. Brella den Vilda. Brella den Eldiga. Brellis och Brellzor.

Kärt barn har många namn sägs det. Jag har många namn.....betraktar mina ägare mig som ett barn? Knappast. Jag är en häst, nej förlåt, en islandshäst. Det är en väsentlig skillnad nämligen.

Jag har inte så där långa rangliga ben. Jag har relativt robusta, och håriga, ben. Jag har just nu även skägg under hakan. Och har även anlagt en fantastisk vinterpäls. Jag fryser aldrig. De där andra hästarna som jag står tillsammans med, närmare bestämt de långbenta, darrar av köld ibland. Det gör inte jag. Jag förstår inte varför de andra anlägger en så klen päls inför vintern. Det är inte förnuftigt.

Jag har fem gångarter. Min långbenta vänner har tre. Jag har mycket päls, de har mager päls. Jag har kraftiga ben, de har magra ben. Jag har ett sjuhelsikes humör, de har fåfänga. Jag är orädd, de är rädda för allt och inget.

En islandshäst har mycket mer av allt -  det märks när det är 20 gr kallt!

Brella