Vi kan förmedla ett budskap utan ord. Det kan matte med. Hon pratar inte så mycket med mig. Jag tittar uppmärksamt på var jag har henne, minsta rörelse ser jag. Vill hon att jag flyttar mig så gör jag det. Hon är min ledare. Men nu är hon sjuk. Så idag tog husse hand om mig. Han är lite mer pratsam men det är ingen större skillnad mellan dessa två.

Han tog mig hem till matte. Hon öppnade dörren med blanka ögon. Oj, vad glad hon såg ut. -"Jag ska hämta en morot" sa hon och trasslade iväg in till köket. Efter ett ögonblick kom hon tillbaka med en saftig och härligt orange morot. Hon lade lugnt sin hand över min kind. -"Gå in nu innan du blir kall" sa husse.

Hon smekte mig mjukt över halsen och framförde ett löfte om att snart komma bort till mig. Det hoppas jag verkligen att hon gör snart. Jag saknar våra långa, härliga, kvällsturer

Matte är för tillfället en aning klen, själv springer jag på starka ben!

Brella