Till andra sidan fjärden

jag längtar dit ibland

min vän följer mig på färden

när solen står i brand

Varför är du sorgsen nu

jag känner det så väl

ingen är så fin som du

en ängel - den med vacker själ

Jag gör allt för dig och lite till

du är trygghet varje dag

jag vill att tiden ska stå still

en stund, ännu ett litet tag

Brella

Igår kväll var jag ute med matte. Vilken sagolikt härlig kväll. Månen lyste, och det var faktiskt ganska ljust ändå. Tack vare denna måne och kanske delvis tack vare det lätta pudertäcke av snö som täckte marken.

Det är skönt när hon ägnar sig åt mig. Under några dagar har nämligen fokus legat på ett helt annat håll. Fem sidor i ST?! Några dammiga skräniga färgglada små monster, som är utrustade med vingar och får en sådan uppmärksamhet...

Nåväl, vi gick tysta hon och jag. I långsamt tempo (matte tvingade mig, jag vill ju helst hålla ett högre tempo) nedför stigen genom den långa skogen och mot Nacka. Där tog vi vägen upp genom ytterligare ett skogsparti, vidare på kanten längs ravinen. Så nådde vi fram till Gista och där vankades det äpplen, framsträckta händer. Dessa glada Gistabor som alltid ser när jag kommer. Trots mörkret. Det beror med allra största sannolikhet på att jag är tapetserad med reflexer. Blinkande röda, blinkade vit/blå och vita reflexer runt benen och gula över bogen. De tvåbenta, vänliga, äppelutrustade varelserna, som har två val. Antingen att tro att det är ett vandrande tomtebloss som självantänts, eller så kan de välja att tro på att det är jag. Givetvis är det jag.

När vi kom tillbaka till stallet var timmen sen. De andra hästarna stod och halvsov med endast en lampa tänd i taket. Det var fridfullt i stallet. Endast vår stallmus var vaken. Matte missade honom precis, men hon har svårt att upptäcka små ting på grund av den inte helt fullgoda synen. Jag såg nog, när han slank in under byrån i sadelkammaren. Den rackaren.

Stallägaren som försöker locka honom till råttfällan med ost, korv och fläsk. Haha, vilka dumheter. Han gillar inte ens sådan föda. Andra möss överlever utan människans hjälp, så denna mus är givetvis ute efter några helt andra godsaker. Ja just det. Sådant som den inte kan finna själv i skog och mark, under snötäcke och bark. Godis ska det vara - och med fördel sorten Japp.

På kvällarna har han helt andra ting för sig. Han letar efter rester från min varma päls för att samla på sig material till ett bo. Dessutom gillar han värme och sällskap, det är därför han trivs så bra i vårt stall.  Och råttfällorna gapar tomma.

Jag vet vad denna stallmus gillar allra mest - och det är värmen från en Islandshäst!

Brella