Det finns ingen som gör så fint åt mig i stallet som min mellanmatte. Hon nagelfar varenda kvadratcentimeter av boxen och ser till att den är i fullgott skick. Henne kan man lita på.

En dag i den här veckan, hade hon en bra dag. Jag fick umgås med henne en hel timme. Vi promenerade och filosoferade. Jag och hon. Hon och jag. Vi gick i gnistrande vitt vinterlandskap. Solen lyste på oss med ett vackert sken. En skidåkare kom ljudlöst glidande i ett skidspår, med sin hund springande framför sig. Harmoni, glädje och trivsel.

Ingen kan vara lyckligare än jag - som blir ompysslad varje dag.

Brella

Mattes arbetskamrater har döpt laget för "Tappa"-tävlingen till, jajemen, javisst, håll i er, nu kommer det;

Brellas Lärjungar.

Detta, enligt uppgift, utan mattes inblandning. Hon ska enligt rykten ha blivit väldigt förvånad vid kännedom om uppgiften enligt ovan beskrivet.

Jag har nu dragit slutsatsen att min matte pratar mycket om mig. Hur bra jag är, och fin, ståtlig och förståndig för den delen. Och uthållig. För det är väl vad tävlingen går ut på. Att röra på sig. Och det gillar jag.

Mattes arbetskamrater vinner lätt - med mitt namn blir allting rätt!

Brella

Det finns så många vackra människor. Mellanmatte har viskat i mitt öra om två av dem.

A-M & A, dessa tvåbenta som var och hälsade på oss häromdagen. Det var för kallt för att åka bort till mig men de tänkte nog på mig. Det är jag tämligen förvissad om.

Att de dessutom har ridit islandshäst är ju inte till deras nackdel. Det visar på gott omdöme och bra smak, enligt mitt tycke.

Mellanmatte viskar så fina ord. Jag förstår att dessa två vänliga själar betyder oerhört mycket för henne. Dessa vackra människor. Kanske blir mellanmatte stark en dag tack vare bland annat dessa människor. Och kan följa med mig på äventyr. Jag väntar och längtar. För vi passar tillsammans vi två. Min högsta önskan är att hon ska bli återställd.

Ge dig aldrig, res dig nu - vår egen ängel, det är du!

Brella

Fölungen kämpar, men igenom kan den inte komma

isen förhindrar detta

mjukt lockar vi fölungen till oss, du får inte somna

men isen vill inte lätta.

Magisk är hon denna, vita, vackra, lilla

från allt ont hon skyddar oss

men nu tittar hon på oss så stilla

vi kämpar men hon kommer inte loss.

Vi ser henne ännu en gång sjunka, denna, vackra, vita, lilla

vi ser gnistor i ett enda ljus

tiden stannar, den tycks stå alldeles stilla

vårt hopp har slutligen smulats till grus.

Brella

Jag är Brella. Jag heter Brella och Brella, det är jag det!

Brella Månfare. Brella Notte. Brella den Fagra. Brella den Vilda. Brella den Eldiga. Brellis och Brellzor.

Kärt barn har många namn sägs det. Jag har många namn.....betraktar mina ägare mig som ett barn? Knappast. Jag är en häst, nej förlåt, en islandshäst. Det är en väsentlig skillnad nämligen.

Jag har inte så där långa rangliga ben. Jag har relativt robusta, och håriga, ben. Jag har just nu även skägg under hakan. Och har även anlagt en fantastisk vinterpäls. Jag fryser aldrig. De där andra hästarna som jag står tillsammans med, närmare bestämt de långbenta, darrar av köld ibland. Det gör inte jag. Jag förstår inte varför de andra anlägger en så klen päls inför vintern. Det är inte förnuftigt.

Jag har fem gångarter. Min långbenta vänner har tre. Jag har mycket päls, de har mager päls. Jag har kraftiga ben, de har magra ben. Jag har ett sjuhelsikes humör, de har fåfänga. Jag är orädd, de är rädda för allt och inget.

En islandshäst har mycket mer av allt -  det märks när det är 20 gr kallt!

Brella