Varje morgon, vid sju-tiden, glöder det på andra sidan fjärden. Glödbädden verkar vara ett hus högt och har ett guld- och kopparaktigt sken. Vi brukar stå och betrakta skenet och alla är vid dessa tillfällen upptagna av sina egna tankar. Vad är det egentligen som glöder på den andra sidan, samma plats, i samma omfattning, vid denna tidiga morgontimme?

Någon har hört talas om guld och att människan eftertraktar detta grundämne, enormt. Enligt uppgift kan det vara så att det är guld som lyser med ett intensivt men behagligt sken, från en stor grotta på andra sidan. Men bara synligt för oss hästar.

Någon annan har uttalat sig om att det brinner i en grotta. Det är grottans öppning  och följaktligen skenet från elden, man ser från vår sida av fjärden. Elden har tänts för att dölja den verkliga aktiviteten innanför, när ädelstenarnas brytpunkter i ett visst solljus aktiveras och dess strålande glans skulle ha kunnat betraktas miltals bort. 

Men jag vet vad det egentligen är. Det är enkelt för en islandshäst. Mina förfäder har bebott en ö full med vulkaner sedan 700-talet. Det är givetvis en vulkan därborta på andra sidan fjärden. Men den är inte synlig för människan. Bara för oss hästar. Även mina vänner som är halvblod, ser vulkanens mynning men vet inte vad det är. Det gör jag dock. Det är en påminnelse till mig och andra islandshästar. Om var vi kommer ifrån. Var vi har våra rötter och en påminnelse att våra förfäder finns där för oss och att de väntar oss en dag. Dessa mina förfäder som folket på Island tillbad en gång såsom gudar. Därför kallas vi också för Gudarnas häst. Det är mina gudomliga förfäder som jag kan tala med, varje morgon, klockan sju.

På Island finns en gudomlig rest - vi kallas gudarnas häst.

Brella

  Reflexgrimskaft 99 kr                                 Grimma 299 kr  Stablestore

 Jodhpursko 199 kr (halva priset)             Träns  249 kr         Rideonnet