Nu har fotografen och reportern varit här. Dock var de inte intresserade av mig utan bara av de luggslitna fjäderburna gaphalsarna. Vad är det som är så intressant med en stinkande, högljudd, fågel, egentligen? Nåväl, jag har ju min alldeles egen blogg. Jag får nöja mig med denna.

Jag är oerhört stark nu. Jag bär mig i traven och kan således trava mycket långsamt. Förut måste jag hålla tempo, snabb trav. Och eftersom jag har så korta ben blir denna tvåtaktsgångart mycket snabb för den som sitter på min rygg, upp, ner, upp, ner osv. Nu springer jag i långsam trav och det blir en mjuk och lugn rörelse för ryttaren. Jag är fantastiskt duktig. Jag är näst intill oövervinnerlig.

Nu ska jag träna galopp också för jag behöver bli starkare i den gångarten. Även här gillar jag att springa, fort. Men jag måste kunna gå långsamt också. Från början var det svårt att förstå. Jag vill vara först, jämt, i alla situationer. Handen på hjärtat - vem minns den som kommit på endast andra plats? Men här handlar det om bärighet, styrka och följsamhet. Jag tänker bli bäst - jag är en islandshäst. Detta är mitt motto.

Nu har jag varit ute och promenerat med mellanmatte. Det var skönt för jag gick lektion igår och slipper alltså träningsvärk idag pga att mellanmatte förbarmade sig över mig. Vi utbytte lite hemligheter hon och jag. Det var en gemytlig stund. Nu har hon pysslat om mig och det väntar middag i hagen. Undan, här kommer jag - på väg mot hövagnen med manen fladdrande, huvudet högburet och i en härligt vacker tölt!

Jag gör allt och lite till, för att slippa att stå still!

Brella