Undrar vad man ska ha all den här pälsen till när det aldrig blir kallt någon gång. Tänk dig, att  du köper en fin dunjacka. En ursnygg jacka gjord på de förfärliga fjäderbeklädda varelserna som bor i min familj. Nej, förlåt, jag skojade bara. Nåväl, du köper den snyggaste och varmaste dunjackan och bara längtar efter att få ta på dig den. Men kylan kommer aldrig, så jackan bara ligger där. Men jag kan inte göra så med min päls. Vadå göra? Jag menar förstås, jag kan inte vänta med att ta på pälsen, den sitter liksom redan där. Jag kan heller inte dra i en dragkedja och krypa ur pälsen och lägga den åt sidan. Den sitter liksom där den sitter. Och det är varmt. Det är förfärligt varmt.

Jag vill ha massor av snö och is - inga centimeter utan metervis!

Brella

Igår kväll hjälpte jag husse att få den minsta tvåbeningen i familjen att komma till ro. Vi hade ett gott samarbete, husse och jag. Jag vaggade och husse sjöng. Jag vet inte vilket av de olika momenten som fungerade bäst, sången eller vaggandet. Jag kan inte direkt påstå att det var någon skönsång som han presterade. Alla kan sjunga, men nödvändigtvis inte bra. Olika äro stämbanden. Annars skulle denna effekt av falsett ej kunna uppnås. Nåväl, somnade, gjorde den lille telningen i varje fall. Han verkar heller inte ha tagit nämnvärd skada av sången. Ett inlägg, videofilm, kommer vid senare tidpunkt. Av tekniska skäl är jag tvungen att skjuta upp publiceringen av denna. Var uppmärksam på vaggans konstruktion som passar alldeles utmärkt för en hästhov....som sagt, film kommer inom kort.

Lillen somnade med en gång - fastän husse sjöng en falsettsång!

Brella