Du trodde inte att hästar kunde göra det? Annat än på cirkus eller i andra sammanhang, som är kopplade till avancerad träning? Då har du inte sett mig.

Tungmatte fick för sig att hon skulle läsa en bok, och en till samt ytterligare en som måste kompletteras med ännu en, ähum, det räcker nu vad?

I vart fall har hon har lärt sig en del om hur vi hästar - förlåt, islandshästar, fungerar. Vad som gör att vi följer vår ledare, vem som förtjänar den respekten från oss, med mera. Därefter började hon att träna mig. På ett mycket enkelt sätt men ändå konsekvent, vänligt och bestämt. Nu följer jag henne var hon än går i paddocken. Utan grimma och grimskaft, ingen som håller i mig.  Går hon framåt, går jag med henne. Stannar hon har jag stannat innan hennes kropp står helt stilla. Springer hon, gör jag likaså. Smyger hon, gör jag också det. Går hon i cirklar, serpentiner, följer jag henne - oavsett hastighet. Backar matte, backar jag - även i cirklar. Vi dansar.  

Detta ser onekligen lite lustigt ut, mina 350 kilo mot mattes knappa femtedel av min vikt - och hon har en sådan makt över en häst! Förlåt, islandshäst.

En ung människa som bor på gården, frågade en dag hur familjen egentligen gör med sina djur, när de får djuren att göra som de vill. Han hänvisade till papegojan Snyggesnygg till exempel, som släpper ifrån sig sina exkrementer på kommando, pratar meningar som han förstår fullt ut, rullar, sjunger. Eller, beträffande samma fågel, som leker i trappan i huset som vilket litet odygdigt barn som helst. Matte svarade att det var väldigt enkelt;  ett kryddmått mod, en tesked förstånd, en matsked tålamod och en stor traktorskopa kärlek.

Jag gör allt och lite till - när matte visar vad hon vill!

Brella