Vi står och vaktar i omgångar. Om det finns något därute i mörkret upptäcker vi det innan det är för sent.

Matte kommer fram till mig, smeker mig över ryggen. Undrar varför jag står alldeles stilla och tittar rakt in i skogen. -Sover du Brellzor? frågar hon mig. Jag vänder en aning på huvudet, fokuserad på det okända därute men ett öga är vänt mot matte. Jag ryser lite. Sover?

Något rör sig lätt, snabbt - där, strax bakom träden. En liksom svepande rörelse. Det kan vara vår vän ungräven. Men det kan lika gärna vara ett större, kraftfullare djur. Det gäller att hålla vakt.

Här i mörkret står jag, spänd och på min vakt

någon tänker stilla sin hunger, någon som är ute på jakt

Jag hör smidiga steg och lätta andetag

mina vänner betar vidare, obekymrat och med välbehag

Omedvetna om att fara väntar, att någon lurpassar på oss

Om de biter sig fast, blir det svårt att komma loss

I över femtio miljoner år har vi varit bytesdjur

den som klarar sig gör det av skicklighet -  vi gör det inte av tur

Hör mattes mjuka stämma och hon ber mig vända om

lugn och trygg, frambringande mjuka ljud och hon ropar "kom"

Sakta vänder jag mig bort, vänd från mörka skogen

den timman hade ännu inte kommit, var inte riktigt mogen

Matte är min ledare och jag följer henne vartän hon gå

så - vem du än är, du får kvar i mörkret stå

Brella