Jaha. Nu har det hänt igen.

Matte kom till stallet runt 19:30-tiden ikväll och undrade om jag ville gå ut i skogen en sväng. Javisst, tänkte jag. Kan vara skönt att sträcka på benen. Dessutom blir det troligen endast skritt eftersom det vore en aning dumdristigt att begära en högre gångart med tanke på mörkret och det våta underlaget. Så det torde bli en angenäm, stillsam, ridtur tänkte jag.

Så vi gick in i skogen, trampade på en mjuk och skön stig. Inte ett ljud hördes i mörkret. Möjligtvis prasslade det lite i de nedfallna löven. Träden stod tätt omkring oss. Vi hade gått en bra stund, eller åtminstone jag, matte latade sig på min rygg. Så hör jag henne säga. "Brella, det här verkar inte vara rätt väg. Det är för mycket nedfallna träd här. Jag känner inte igen mig. Nä, minsann, det gör jag inte." Vidare forsatte matte sin monolog till mig. "Så nu får du välja, Brella. Antingen vänder vi om och går samma väg tillbaka och det tar en stund. Eller så får du hitta vägen hem." Suck, tänkte jag. Inte nu igen. Det var nämligen inte första gången kära matte inte hittade vägen hem (förra gången var efter en ridlektion ute i Hörningsholm). Tja tänkte jag. Jag får väl undsätta oss båda. Matte har lite dålig syn på sina ögon, det vet jag och jag vet också att det är medfött. Jag tror dock inte att det enbart är hennes ögon det är fel på. Hon verkar höra dåligt också. Den slutsatsen har jag dragit av att hon inte hörde bäcken i ravinen. Då skulle hon nämligen tämligen omgående kunnat konstatera, och vara relativt säker på, att vi var på rätt väg hem. Men nu gjorde hon inte det. Hon börjar bli gammal, kära matte. Är ju mormor och allt.

Så jag gick helt sonika i den riktning som innebar den kortaste vägen hem. Ändå blev det en lite längre väg än vad jag hade tänkt från början, tack vare att matte hade missat rätt stig. När vi närmade oss stallet, var matte alldeles salig, på det sätt hon blir när jag gör något bra. Som om jag vore oerhört sagolikt fantastisk. Jag tittade lite skeptiskt på henne och frustade lite diskret och kanske en aning generat. Skulle det där vara någon konst? Men så insåg jag att här vankades, inte bara 1 dl kraftfoder, utan jag skulle nog bli bjuden på 1 dl havre också. Matte är snål nämligen. Jag får enbart grovfoder, hö således. Och bara en aptitretare av kraftfoder. Detta för att jag ska förbli smal. Det är därför det är så många som undrar om jag verkligen är en islandshäst. För fanken, ja! Vad annars? Ähum. Där lät jag känslorna fara iväg med mig. Nåväl, jag fick i alla fall havre så det var verkligen värt lite pjåsk och annat trams från mattes sida. Och nu får jag stå på boxvila inatt. Skönt. Jag har enbart haft en enda vilodag  denna vecka. Så det ska bli skönt att stå inomhus inatt.

Jag fick gå en extra mil, för att matte är senil!    

Godnatt,

Brella

 

Ingegerd

7 oktober 2011 09:22

Å vad jag känner igen mig. Tur att våra hästar ser bra i mörker ohc kan leda oss hem ;) Tack för en riktig bra blogg!!!!

Brella Islandshäst

7 oktober 2011 15:09

Tack, det värmer!
Kram, Brella

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

Förbaskade hovröta.   På grund av att den förbaskade hovrötan har fått fäste i mina hovar har framhovarna reducerats avsevärt. Men nu har matte bestämt att, om samma väder föreligger till våren, ska jag få stå inne på nätterna. Torrt. Samt, hon k...

Hon blev gammal min meyer-vän Lulu, hela 33 år. Hon somnade in i husses trygga famn, lugnt och stilla.   Grå, grön och lite luggsliten min lilla vän som jag nosade på   åldrad, tufsig och mycket liten temperamentsfull, vänlig, saknar dig ...

Hej alla hästvänner där ute!   Jag har ju funderat lite på vilka som läser min blogg och jag har en liten fråga. :)   Är det någon av er som tävlar / har tävlat? Lillmatte ska ju tävla med mig nästa helg så jag skulle vilja ha lite tips om ...

Hur snyggt skulle inte detta schabrak vara på mig? Snacka om Bling-bling!     599 kr - Royal hästsport ...

Har varit ute och surfat lite. Så jag tänkte ge er lite tips på vart man kan hitta lite tuffa grejor för tuffa pållar och ryttare!                                 Allt är ifrån Hööks        ...