Jag måste bara berätta om när jag stod stallad hos Sarah Hill i Bergsjö i de sagolikt vackra Knoppeskogarna.

Innan jag kom till nuvarande Stormatte, var jag först placerad hos Sarah för att tränas på ett ypperligt sätt. Och utan Sarah, denna ljusa, timida och vackra varelse, hade jag inte blivit den trevliga islandshäst som jag är idag. Sarah är nämligen alltid lugn, konsekvent och tydlig. Ingen häst kan undgå att gilla henne. Ingen tvåbent varelse heller för den delen.

I vart fall, så skulle Sarah efter det att jag vistats en tid hos henne, försöka sälja mig. Det gick lite trögt från början eftersom alla som satte sig på min rygg såg hur pigg jag var, framåt och villig. De behövde bara trycka en liten aning med benen så flög jag iväg som ett skott. Herre Jesses, tänkte en del. Hm. Jag kunde ju inte veta att de trodde att jag skenade iväg. Hur ska dessa tvåbenta varelserna ha det egentligen? Först hör man dem klaga på clinics och i andra sammanhang, på att de har en skänkeldöd häst som knappast vill gå framåt. Och jag då, som är en raket och gärna går fram bara ryttaren ger mig en liten signal härom. Skulle det vara fel?!

I vart fall så kom en dag, när tvåbenta varelsen Stormatte och skulle komma och titta på mig, tillsammans med Lillmatte. Diverse andra trevliga tvåbenta varelser följde med, tillika vänner till Stormatte och Lillmatte. De var med dels som sällskap och dels som support. Alla var väl införstådda med att Stormatte inte gillade, vid tidpunkten, så mycket fart och var lite ridrädd. Så Lillmatte provade mig först - och jag drog iväg som ett skott. Ähum, sade hon när hon kom tillbaka med mig.

De församlade tittade då på Stormatte och trodde att hon aldrig skulle våga sig upp på min hästrygg. Men Sarah stod där, trygg och säker och insprirerade min matte, som då försiktigt klev upp på min rygg. Där satt hon inledningsvis alldeles lugn och avslappnad på min rygg, ingen skänkel på. Liten drivning fram och jag skrittade lugnt. Lite ytterligare drivning och jag ökade till trav. Ner till skritt och därefter drivning med mestadels knän och jag gick över till tölt denna gång. Stormatte väntade med galoppen, till dess det var dags att vända. Hon tänkte säkert, att det var det mest lämpliga. Dvs. att galoppera mot gården och inte bort från den. Eftersom det med allra största sannolikhet skulle innebära att jag skulle komma att stanna vid gården, om matte inte fått stopp på mig innan dess. Så skedde. Dvs matte gav signal om galopp mot gården och därefter gav hon signal, på ett föredömligt sätt, om stopp. Jag stannade i god tid och precis bredvid åskådarna. Som såg rätt förvånade ut. Anledningen till det, var att de hade trott att matte skulle svimma av rädsla, istället kom hon tillbaka rosig om kinderna och glad i hågen. Som om det var hennes alldeles egen häst som hon ridit i många år. Och där stod de andra beredda med hjärt- och lungräddning.

Jag kände redan här, att jag skulle komma att gilla denna, nya, matte. Och jag kände redan här, att matte älskade mig och aldrig, aldrig, skulle släppa taget om mig. Och det förstod Sarah också, för hon är liksom jag, en blond och förståndig tös.

Blir alltid borstad mjuk och len, jag är mattes ögonsten!
Brella

 

okänd

10 oktober 2011 21:29

Saknar Brella:(

Brella Islandshäst

10 oktober 2011 22:36

Hm,förstår det. Du får komma och hälsa på vet jag! ;-)
Kram, Brellis

 

susanne

10 oktober 2011 21:53

Ha ha ha,känner mej oerhört skyldig till tanken på hjärt och lungräddningen ..........

Brella Islandshäst

10 oktober 2011 22:32

Ja, men tack vare dig, tipset, hittade matte mig. Stor kram till dig! :-)
Brella

 

Sarah Hill

11 oktober 2011 14:25

Tack för så snälla ord Brella <3 Vi saknar dig här, men vet att du mår så bra och att husse och dina mattar tar god hand om dig -och du om dom ;)

http://www.sarahhill.se

Brella Islandshäst

12 oktober 2011 05:23

Det var så lite. Ja, jag blir verkligen ompysslad. Jag har vilat i boxen, skönt. Nu hör jag steg! Dags att gå ut, yes. Kom gärna och hälsa på ;-)!
Kram, Brella

 

Ingegerd

11 oktober 2011 14:52

Sara har fantastiskt fina hästar och jag gillar turridningarna där på fina lugna hästar i mysig miljö.

Brella Islandshäst

11 oktober 2011 20:16

Ja visst har hon, saknar mina kompisar! Du får gärna hälsa till dem från mig om du tar dig en sväng till knoppe igen :)

kram brella

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

Förbaskade hovröta.   På grund av att den förbaskade hovrötan har fått fäste i mina hovar har framhovarna reducerats avsevärt. Men nu har matte bestämt att, om samma väder föreligger till våren, ska jag få stå inne på nätterna. Torrt. Samt, hon k...

Hon blev gammal min meyer-vän Lulu, hela 33 år. Hon somnade in i husses trygga famn, lugnt och stilla.   Grå, grön och lite luggsliten min lilla vän som jag nosade på   åldrad, tufsig och mycket liten temperamentsfull, vänlig, saknar dig ...

Hej alla hästvänner där ute!   Jag har ju funderat lite på vilka som läser min blogg och jag har en liten fråga. :)   Är det någon av er som tävlar / har tävlat? Lillmatte ska ju tävla med mig nästa helg så jag skulle vilja ha lite tips om ...

Hur snyggt skulle inte detta schabrak vara på mig? Snacka om Bling-bling!     599 kr - Royal hästsport ...

Har varit ute och surfat lite. Så jag tänkte ge er lite tips på vart man kan hitta lite tuffa grejor för tuffa pållar och ryttare!                                 Allt är ifrån Hööks        ...