Idag skall jag berätta lite om min funässemester. Jag har det rätt bra häruppe, liksom matte och husse, som också får riktig semester.

Jag blir väldigt bortskämd faktiskt, min mattes mor och far bor också här i en egen stuga på gården. Varje dag får jag hårdbröd och morötter av  dem. Matte har sagt till sin far att han inte får ge mig så mycket bröd. Han brukar kika upp mot mattes stuga och smyga ut till mig och ge mig en godbit. Sedan när matte är ute på gården kommer han ut igen, och säger: -"Jaa du Brella, nu är det morgon och du ska få din godbit, jaadå det är klart att du ska. Sedär, där har du lite att tugga på." Haha. Då har jag redan fem hårdbrödskivor i magen. Matte anar ingenting. Hon ser ju lite dåligt, stackaren.

En dag var matte lite sur på husse. Jag förstår varför, för när de kom hem från en fisketur och klev ur bilen, stank det. Det var en odör utan dess like. Vare sig förr eller senare kommer jag att komma i kontakt med en sådan fruktansvärd lukt. -"Jag sa ju att det skulle stinka något alldeles fruktansvärt", sa matte. -"Ta ut eländet ur bilen", tillade hon. Husse tog då ut en säck från bilen och ur den lyfte han fram ett älghuvud. Det visade sig att en älg hade blivit slagen av en björn och husse tog rätt på huvudet som han ville skulle få en hedersplats i grillstugan. Matte suckade uppgivet. Tänk att han skall samla på allt möjligt. Är det inte renhorn så är det en överkörd huggorm.  

Matte vill så gärna kinka, när det från ett huvud stinka!   

Brella

    Hipp hipp hurra. Idag firar matte och husse sin 24:e bröllopsdag.  GRATTIS från er Brella  

Varje morgon sjunger jag; "Gomorron, gomorron - hör hästar gnägga högt, gomorron, gomorron i kööööör!" 

Åh, vad kallt och skönt det är och solen strålar som aldrig förr, Nu trivs jag och min härliga vinterpäls är halvlagd. Flygfäna och knotten ligger döda på backen.

Husse skrittade med mig idag utan sadel och med endast grimma. Skönt att slippa bettet ibland. Jag är snäll mot honom och låter honom hållas de få gånger och korta stunder han orkar sig upp på min rygg, den ofärdige stackaren.

Husse håller på att göra en blinkande grimma sa han, Och en sadelblinkers! Tja, det skall bli intressant och se vad det är. Han hittar på de mest fantastiskt tokiga saker denne husse.

När vi kom tillbaka till stallet så fick jag Torr Morotslåda som belöning. Recept på detta är:

Två morötter

1dl havre

1/2 dl müsli

1 näve hö

Skiva morötterna. Börja med att lägga ett lager i botten. Strö på lite havre sedan müsli samt ett lager hö osv. Det är mums för magen. Till detta serveras ett dagsfärskt vatten, helst från egen brunn.

Den envise flugan Tage, ligger äntligen död i min hage!  

Brella

Idag var jag och Stormatte ute och red. Vi skulle ta oss från punkt A till punkt B. Dvs. jag och matte startade från punkt A, från ena sidan skogen. Lillmatte och min vän Wilma, startade från punkt B på andra sidan skogen och vi skulle mötas på ungefär halva vägen. Men matte blev, som vanligt, osäker på vägen. Så vi fick ha telefonkontakt med Lillmatte och Wilma.

På skogsstigen kom Skogens Konung stövlandes genom skogen. Det var nämligen älgjakt idag över hela ön så dessa stackars långbenta, gråbruna varelser, sprang för brinnande livet från en plats till annan och försökte gömma sig. Jag blev lite rädd där ett tag att en kula skulle komma vinande eller, att de skulle se fel på mig och älgarna. Gör de regelbunda syntester tro? Nej, inte älgarna, utan jägarna förstås.

Ett och annat skott hördes, men jag blev aldrig rädd eftersom jag är en tuff häst och för dagen gul. Ja, jag hade reflexer lite här och där och matte hade en gul väst så vi såg ut som en enda stor kyckling. Och några sådana är det inte direkt status att skjuta om man är en jägare. Tänk er, senare på kvällen, när det ska skrävlas i skogskojan över de byten man fällt under dagen: -"Hörni, grabbar! Idag fällde jag en kyckling." (Jag kan höra skratten eka i skogsstugan, så att kaffekopparna välter på det rangliga bordet).  

Och här är jag,  I´m alive!

Efter ett tag träffade jag således Lillmatte och Wilma. Jag och Wilma har blivit riktiga vänner och kommer riktigt bra överens. Idag luktade vi på varann och det var ok. Vi sprang i alla gångarterna, jag även i pass.Vi taggade varann att hålla ett bra tempo och vi blev riktigt svettiga efter ett tag. Det var en underbar kylig och solig dag. Sedan bytte Stormatte och Lillmatte häst och Stormatte red hem på Wilma. Det är ok tycker jag, eftersom jag fick ha Lillmatte på ryggen. Hon är betydligt lättare än Stormatte. Jag har döpt om dem till Lättmatte och Tungmatte, men säg inget! Tungmatte blir liksom sur då. Jag kunde andas ut där ett tag, men värre var det för Wilma. Jag såg minsann hur hon liksom bet ihop när matte satte sig på ryggen, men givetvis låtsades hon som ingenting och stapplade iväg med sin börda.

Med sin börda på stenig mark, Wilma går där stolt och stark!

Brella

 God kväll. 

Jag har ett angeläget problem. Jag har ansökt om rötavdrag,motsvarigheten till tvåbeningarnas rotavdrag. Dock har jag inte beviljats någon form av ersättning trots ett angeläget "be-hov".     

Men som tur är har jag husse. Han har snart åtgärdat min dåliga hov efter bra förslag från vår eminenta hovslagare, Glenn. Matte har nagelfarit varenda kvadratmillimeter av hoven, så det ordnar sig ändå ska ni se. ;-)

I hagar så blöta, uppstod min röta!

Brella

Hittade två bra klipp som visar hur man flätar man och svans. Lillmatte tycker nämligen detta är svårt , eftersom vi islandshästar har så tjock man. Men nu kan hon inte gnälla längre:)

Tog en paus från mitt mineral-tuggande och besökte youtube. Där fick jag se en något tuff tjej som rider på en mycket vacker och snäll hingst. Kanske man skulle boka in en dejt med denne fagre springare?

Hej. Här kommer en semesterbild från Funäsdalen. Det är funäsberget sett från min hage.

Den här vackra dagen skulle jag och min vän Fluga ta med husse och matte på lite äventyr. Vi gick ner till älven Ljusnan. Husse är lite saktfärdig av olika skäl, så vi fick ta det försiktigt. Det blev en extremt långsam skritt, och då menar jag verkligen långsam, eftersom vi var tvungna att hålla husses tempo. Gäsp, förlåt husse. Men vi kom fram till slut trots dina långsamma, korta steg.

Där, mitt i älven, stod det en tvåbening och kastade något som liknade ett flygande snöre, som i sin tur satt fast på en pinne. Liknar en piska faktiskt. Rätt som det var, fastnade det något blankt på piskan som sprattlade som tusan. -Oj, se vilken fisk, ropade husse och matte. Ja, det heter nog så men de stackarna har ju inga ben. I vart fall inga synliga. Matte och husse förklarade dock det där med ben, och säger att de har en förskräcklig massa av den varan. 

Vi gick vidare. Plötsligt kom det fram ett elakt tjäderskrälle. Det var bara att ignorera dess utfall och moppsigheter. De är inte alltid riktigt pålitliga de där fjäderburna djuren. Luktar märkligt gör de också. Till och med vår amazonfågel luktar bättre- och han luktar verkligen inte gott!

Vi gick därefter hem till stugan och när vi kom dit så hade Sotis, tillika min favoritkatt, fångat en mus. Det var inte Hilda eller Haldor i alla fall, för de bor ju hemma i Sundsvall. Med hoven på hjärtat tyckte jag att det var bra gjort av kissen. Dessa små rackare förorenar nämligen havren om de får chansen, och jag ÄLSKAR min havre. Fast jag får ju sällan någon. Detta för att jag ska förbli smal, hör ni det?!! Hoppsan, nu lät jag känslorna skena iväg igen...

Nåväl. Dessa gnagare har en förmåga att ha sönder mina dyra vojlockar.

-Bra gjort Sotis, sa jag därför. (Förlåt Hilda och Haldor, tillika mina favoritmöss, hoppas att ni har det bra där hemma och att ni har livet och hälsan i behåll).

Om mössen kommer hit och glor,  spetsas de på Sotis klor

Brella